Det är mycket att hinna med nu så hundarnas träning blir lite si och så med. I måndags blev det ingen lydnadsträning, endast simning på Arninge. Igår kom jag hem sent så mamma hämtade på dagis. Jag tog sedan med hundarna till Anna som passade Chenin medan jag sprang till, runt och från sjöarna med Choice (ca 6 km). Därefter blev det promenad hem med båda. Somnade ganska ovaggad efter 11 stressiga arbetstimmar.

Idag blev det skott-träning en snabbis med lite agility. Choice var lika döv som innan MH. Det känns väldigt bra. Nu ska vi ta 2 veckors paus från skott-träning. Efter klubben blev det tur till Gustur med promenad och för att säga farväl. Hebbe följde med och det var varmt, mysigt och idylliskt.

I måndags var vi på klubben. Trevlig lydnadsträning i solnedgång skulle det bli men istället fick jag utbrott på galen Chenin som inte kan bete sig. Började såklart grina sedan och så var den träningen och kvällen förstörd. Jag tränade lite med båda hundarna förstås men kände att min entusiasm inte var på topp. Det känns verkligen som ett personligt misslyckande när det blir på det här sättet. Och för mig blir det mycket kvarstående till skillnad från vad som verkar finnas hos Chenin. Allt kvarstående hos henne är det positiva som händer, och det är nog så jobbigt. Efter lyckad lydnadsträning (det är trots allt inte träningen som är misslyckad utan passiviteten och det faktum att det inte är fysiskt möjligt för Chenin att vara stilla en sekund på plan) blev det springning drygt 5 km gulvit med Anna och Doc. Jag skymtade åtminstone Anna och Doc i starten, sedan var de borta.

I tisdags tog vi igen lydnadsträningen utanför oss. Minimalt, men ändå mysigt!

Igår, onsdag, var också speciell kväll. Chenin lämnades i föräldrarnas omvård medan Choice och jag först tog en snabbvisit på klubben för lite agilityträning och lydnadsträning medan vi lyssnade på skotten. Annica och Mido dök också upp och Choice försökte busa med Mido till Annicas förtret… Fantasifulla namn förresten: Milo, Mido, Miro (taxen på dagis) och Mikko, dock ännu ingen Miffo i vår krets… Efter klubben åkte vi till stallet och tog ut Gustur på en skritt-tur för sista gången. Nästa vecka blir det promenad och avsked. Usch, att vi människor kan bestämma över ett djurs öde är skrämmande och obehagligt, men förstås bäst för honom. Mysigt var det i alla fall att vara ute även om vi alla tre hellre hade galopperat.

Mindre mysigt att stall-settern på 12 år flög på Choice. Dumma jäkla hund! Choice sprang undan och jag gjorde något mindre snällt mot hunden, tror ett äpple åkte in i henne också. Därefter sprang settern iväg med svansen mellan benen. Om Chenin varit med skulle hon aldrig vågat. Verkligen kul också att man kommer till ett naturreservat där hundarna måste vara kopplade, möter en lös hund utan ägare (även om jag vet att det är stallägarens) som dessutom har mage att flyga på min. Ägaren bor några kilometer bort men hunden smiter till stallet eftersom den är förvirrad och tror att den fortfarande bor på gården.

Igår var vi i Kista och skott-tränade. Först promenad och lydnad sedan skott till lite frisering och katt- och råtta leken som Choice gillar. Efter skott-träning for vi vidare till stallet. Det blev promenad med Gustur och märkligt nog gjorde hundarna ifrån sig massor. Choice 4 ggr och Chenin 3 ggr. Men ingen var egentligen dålig i magen.

Överväger allvarligt att köpa ett citronhalsband till Chenin att använda på klubben och stallet. Känns elakt mot henne men rättvist mot hennes omgivning; Choice, jag och alla andra.

Alla verkar busy just nu. Frida har som vanligt fullt upp, Hebbe har tusen projekt, mamma har köpt en till praktik, Anna har fått jobb, Jocke jobbar för bonus denna månad. Stressigt värre! Och det är man ju själv också. 85 deklarationer, skatteberäkningar, FIN 48 analys på 7 bolag, skatteprocesser, PM, step plans, omstruktureringar, kundmöten, koncernbidragsplaneringar, definitioner på fasta driftställen i Sverige m m. Innan 15 juni lär jag åtminstone inte bli arbetsbefriad. Insåg under pågående kundmöte (och över planerad tid) att jag inte hinner till hunddagiset innan stängning. Snälla underbara Jocke ställde upp i sista sekund. Hemmet är eftersatt, men imorgon tar vi hjälp av hushållsnära tjänster. Laga mat vet jag inte vad det är längre så alla mina köpta råvaror lär bli dåliga.

Jag konstaterade nyss att jag hade 3 listor på jobbet. En excelfil med alla mina deklarationer, en vanlig lista med alla saker att ta tag i som jag fått material för och bör återkomma på (standardlistan) och nu ytterligaren en med sådant som jag bör göra idag. På den sista är det 19 saker och jag har gjort ca 6 denna vecka.

På fredagen hämtades hundarna tidigt på dagis av husse. Anna och jag möttes sedan upp i Ursvik för promenad 2,5 km och därefter springning gul 5 km. Efter lite borstning av Chenin på parkeringen och skjuts av ensam kvinna till t-banan mötte jag upp Hebbe och vänner i Sundbyberg för mat.

Igår åkte Anna och jag till Ingrid för att valla. Chenin fick vara hemma hos mamma under tiden. Doc och Choice fick två pass var. Ingrid körde med sina och Tina var där med sina busar också. Choice gick in med alldeles för hög hastighet, dock i stort sett helt bitfri. Efter att ha stannat upp och lagt henne började Choice tänka lite och gick sedan riktigt lugnt. Kanske var det värmen… Då kunde jag äntligen börja träna lite vallning och inte bara attityd. Vi provade ta in och ur i mittenfållan. Jag övade också på höger och vänster när fåren var i fållan men det gjorde henne mest frustrerad. Stanna och ligg övade vi också på. Andra passet föste Choice fåren jättefint men sedan sabbade jag det. Nästa gång ska vi hårdköra fållarbete.

Jag hade hoppats hinna rida, men efter vallningen var det dags för tur till storebror som fyllde 33 år. Hann nätt och jämnt hämta upp Chenin och sätta mig på golfängarna för lite borstning av Chenin innan det var dags för färd till Tumba. Fika ute och mer solbränna. Sedan middag med Hebbe i Sundbyberg innan jag åkte till stallet. Ingen ridning dock eftersom Chenin behövde promenera lite och jag orkade inte göra både och. Så promenad för samtliga inblandade djur och sällskap fick vi också.

På kvällen tänkte jag gå ut men somnade istället till Lisas röst. 🙂

Idag blev det spår i Kista med Anna när det visade sig vara molnigt och blött i marken. Chenin gick långt och bra. 6 föremål och hon missade något bara. Choice fick ett 300 m spår som började på äng men gick in i skog. Hon gick pissdåligt första sträckan och åt mest rådjursskit, men råkade snubbla över apporten mer eller mindre. Därefter gick hon fint, lite fladdrigt men bra tempo så det var helt godkänt. Hon tog alla apporter.

Efter spår och skogsövningar åkte jag till Kista för kort lydnadsträning. Jag trodde Choice skulle vara helt slut men hon var pigg som inget alls. Chenin och Choice fick varsitt pass. Choice fick bl a köra stegen, apportering och kedjning med hopp som avslut. Jag passade också på att variera mina belöningar men Choice har ju inga bithämningar och bet hål på handen direkt. Framförgående blev det också, måste fråga Lisa om det bara. Chenin fick köra på med apportering, framförgående, target och ner.

På kvällen såg vi Robin Hood på bio, premiär för oss på Filmstadens biograf som boende här. Patrik, Veronica, Marc och Åsa var med. Filmen var jättebra.

Jag känner mig väldigt bloggsugen men alltid för trött eller upptagen för att få det gjort. Tunnelbanefärden ägnas åt metro eller telefonprat. På kvällarna somnar jag framför tv:n när jag borde läsa saker och borde massera Chenin. Men nu så…

Helgen ägnades i alla fall åt spår och springning i Jockes sällskap i lördags. Jag vet inte hur långt vi sprang men strax under 5 km förmodligen. Vi började mitt i lätta 5 km, råkade hamna på milen och genade sedan tillbaka i skogen. Spåren gick kanon, Choice gled av en gång och åt på skit varvid jag inte vet vad jag ska göra, men annars gick det fint. I söndags blev det jobb och även i fredags var hundarna med på jobbet. De är så fina och snälla som stadshundar att jag hotade med att det inte blir något mer skogen, stallet eller klubben – där kan verkligen de (läs: Chenin) bete sig illa. Det är skillnad med och utan förväntan. På kvällen åt Hebbe och jag på Vårsolen på Tuletorget. Vi satt ute med hundarna men det var rätt blåsigt så vi åt snabbt.

I måndags blev det lydnad för Choice och ordentlig borstning av Chenin – vårt hem är alldeles inhårat. På kvällen hämtade jag min bil som varit på service och skjutsade min moster, som i sällskap med mamma och mormor kom hem från Ungern, till Nacka. I tisdags blev det springning vid Lötsjön med Frida. Jag sprang nog knappt 2 varv totalt. Premiärspringning för Frida som inte kunnat springa på nästan 3 år.

Igår, onsdags, skulle vi egentligen på skott-träning i Kista men jag gick av fel och fick hämta hundarna innan bilen. Förlorade 40 min, som det tog att promenera hem och hämta bilen och därmed var marginalerna för att hinna med skott-träningen borta. Det gjorde inget för det var en mysig promenad i vårsolen. Istället blev det direkt tur till stallet och Gustur. Lagom till jag kom dit började det ösregna och hagla så planerad skritt-tur blev inställd. Jag fick också det tråkiga beskedet om att Gustur kommer att tas bort i juni eftersom han fortfarande är sjuk, mycket ledsamt. 🙁

Jag hade också ett trevligt hundmöte igår när en dvärgspets sprang fram. Eftersom jag förutsåg det hade jag redan släppt Chenin lös. Hon blev upprörd, skällde och jagade bort honom – hon var både glad och upprörd. Ägaren verkade inte bry sig. Jag sa att det var tur att jag inte hade henne i koppel eftersom hon inte gillar när hundar springer fram och med tanke på att hon dödat en tax (visserligen inte sant men man måste ju bättra på sitt rylte lite) – ojdå svarade ägaren, nej min är också aggressiv i koppel därför har jag honom lös… Därefter sprang han fram till en jackrussellhane. Verkligen underligt hur folk fungerar. Dagen innan så kom de två settertikarna som alltid är lösa, visserligen snälla och vågar sig inte hela vägen fram men hamnar alltid precis så nära de vågar vara bakom oss så att Chenin blir arg. Allt som krävs är att ägaren öppnar munnen och säger till dem att inte gå fram till oss, men nej han låter dem göra som de vill. Och jag har verkligen rytit åt honom när Chenin var sjuk för full hals så han borde känna igen oss. Eftersom Chenin är friskare nu släppte jag henne snabbt (så himla skönt att kunna göra det igen med framspringande hundar), hon lackade när de kom för nära inpå henne och fräste åt dem varpå de försvann snabbt till ägaren. Jag tror han undrade varför jag släppte galningen, kanske kanske att han kan kalla in sina nästa gång men det är nog inget att hoppas på.