Foto: Cecilia Trehn

Efter torsdagens simning fick Chenin lite träningsvärk. Vi får se hur mycket jag låter henne simma nästa gång.

I lördags var vi iväg till Skärblacka för att valla med Gunnar och Mariannes hjälp. Milton, Riffe, Ramsey, Harry, Mercy, Swip och Megan kom också. Gulliga snälla Lisa och Eskil följde med mig som rese-, underhållnings- och fotografsällskap. Tack Lisa som alltid! Alla hundar fick gå in till fåren i fållan. Alla var duktiga och taggade utom min duktiga fina vallhund Choice som satt vid utgången av fållan med en ledsen blick och ville ut. 😉 Det är faktiskt lite komiskt att min lilla fårhund med några av Europas bästa vallhundar som föräldrar inte vallar. Tro mig, det finns ett stort underhållningsvärde i det i mina sociala kretsar. Samtidigt vallar hon ju mycket annat så det är ju bara en tidsfråga innan polletten fallit ner. Jag försökte få igång fåren på alla möjliga sätt men det gjorde bara saken värre. Eftersom fåren var lite människoskygga så drämde de rakt in i Choice, som inte satt sig i respekt hos fåren. Lite funderande och diskussioner med Gunnar så fick Gunnar stå kvar som skydd med Choice medan jag rörde på fåren. Då verkade poletten falla ner och hon tyckte det var kul. Vi sprang tillsammans och jagade får helt enkelt, valpis och jag. Och då skulle hon minsann upp och stoppa dem vid huvudena. Alla hundar fick sedan köra på anka och det var förstås väldigt roligt för samtliga. Choice försökte balansera ankorna till mig flera gånger men det var ju inte så lätt när ankorna skydde mig. Choice fick sedan gå in två gånger till i fårfållan och det gjorde hon (och Gunnar och jag också) bra. Sista passet gick jag först in själv och satte lite fart på fåren innan hon fick komma in och hjälpa till. Chenin fick vara fikahund. Jag kände mig väldigt nöjd med dagen. Alla hundarna var så coola, orädda och kaxiga. Megan kunde gärna ha fått följa med oss hem – vackra tösen! Tack alla för en trevlig dag och speciellt Gunnar och Marianne för att ni tar er tid med oss!

På kvällen tog vi sedan tunnelbanan till föräldrarna. Båda hundarna drog som galningar hela vägen och jag hade tungt att bära. Man kunde ju tro att de skulle vara trötta… Snarare jag som blev trött på dem. Och så ätandet hela tiden, hela vägen. Eller sökandet efter ätbart. De fick sedan vara kvar hos föräldrarna medan jag åkte till Anna, drack lite vin för att sedan gå över till Nattis och Erik. Efter drygt en timme där åkte Anna, Kerstin, Linnea och jag till Cafeet och mötte Hebbe o co. Inte riktigt mitt typ av ställe men vi kom in gratis i alla fall. ”Jag vill ha det hon tagit” sa de om mig. Jag var bara glad och övertrött. Vid tre kom Hebbe och jag hem med hundarna. På söndagen var det segt att komma upp. Jag hade fruktansvärd smärta i högeraxeln och det hade säkert inte alls att göra med att hundarna försökte dra den ur led dagen innan. Hebbe gick ut med dem på morgonen och det chockade både mig och hundarna, som stod kvar vid min sängkant ända tills han kallade. Vid lunchtid tog vi en sväng ner till Gröna stugan. Chenin och jag gick raka vägen medan Hebbe och Choice mötte upp Patrik och Zorro för lite bus. Chenin blev glad att se Zorro tills han försökte flirta med hennes valp. Oj vilken svart blick han fick då. Det är bara Chenin som får flirta med Choice! Vi åt mat på Gröna stugan och gick sen vidare till golfängarna för solning. Patrik kastade rätt mycket frisbee till Zorro och varje gång fick man vara beredd så inte Chenin bjöd på flygtur i solstolen. Ingen sömn i solen således. Jag klagade över hanhundar som bara tänker på parning men kände sedan att jag fick äta upp det, mina tikar tänker bara på mat. Speciellt Choice och fågelbajs i synnerhet. Zorro och Choice skulle få busa lite så jag släppte Choice. Eftersom Chenin blir så taggad och vill vara med fick jag passa på henne och underhålla med lite frolic. Det gjorde att jag hade lite svårt att kontrollera Choice men grabbarna och Zorro får väl underhålla henne och sen kommer hon ju nästan alltid när man ropar. Jag kanske inte är den mest hänsynstagande av alla men usch vad jag skämdes när jag ser Choice vädra något på långt håll och sedan rusa fram till ett par som sov i solen och komma springande tillbaka till oss med munnen full av en stor grillad köttbit. Jag behöver knappast nämna att de inte var jätteglada. Jag ville sjunka genom jorden. Jag gick dit, bad om ursäkt och erbjöd ersättning men då hade ilskat runnit av dem. ”Äsch, låt dem äta – de är ju djur!” Jag förklarade att hon var en valp under skolning. Efter det satt Choice i koppel tillsammans med Chenin eller i mitt knä.

Choice i uppletanderutan

Nu ska jag skvallra på lillskiten. Choice åt upp sitt halsband för länge länge sedan. Hon har också bitit sönder sitt koppel. Nåväl, strunt samma. Båda gångerna kunde jag förhindrat det men orkade helt enkelt inte. Men så till det värsta, som hände på söndagkvällen. Min kvällsmacka försvann från soffbordet. Jag kom in precis när den höll på att åka ner i Choice gap. Enligt uppgift hoppade den ner av sig själv medan choice försökte undvika den. Rasande blev jag, dök fram och drog ur den ur gapet. Oops! Satt där efteråt och var lite smånöjd över min tajming. Inte alls sur utan mer glad över att det äntligen hände, glad över att jag var med och glad över att det var något så betydelselöst. Först fick Choice gå ut ur vardagsrummet direkt, men sedan släppte jag in henne igen. Jag vill ju gärna att de prövar igen så jag får chans att befästa exakt vad det var. Choice tittade mot bordet men tittade sedan bort. Duktig flicka!

Vi var en sväng till klubben igår. Chenin gav mig först huvudbry över platsliggningen. Hon ligger perfekt om hundar reser sig, folk pratar, jag byter ställning eller blick, jag rör på näsborren. Inte ett ljud. Men blir det mer än 10 sek tystnad kommer först en suck. Sucken betyder uttråkad. Jag blir stressad av sucken eftersom jag vet att den följs av en lågt pip. För att få ett lyckande rör jag på näsborren så hon blir tyst och belönar efter 5 sek tystnad. Problemet är att hon ibland kan vara tyst upp till 1 min utan att jag behöver röra på näsborren var 10 sek. Jag vet inte hur jag ska gå framåt längre. Mitt problem är hur jag ska hantera pip. Jag kan inte låta det vara eftersom det eskalerar, jag kan inte säga till och jag kan inte förutse annat än en suck och då är det redan försent – hon har fel sinnesstämning och det kan jag inte ge henne uppmärksamhet för på något sätt och inte heller ignorera. Ibland måste man ventilera en ide för att se om den är helknäpp. Anna sa precis det jag tänkte föreslå, att jag helt enkelt tar bort godisen Chenin har framför sig om hon piper. Piper man missar man alltså den roliga platsliggningen. Jag hoppas att momentet får ett högre värde för henne också.

Nästa huvudbry var godisspåret som Choice och jag lagt. Chenin gick på för hårt så jag satte linan runt magen. Jag blev arg för att hon gick fel på två ställen bara för att sedan upptäcka att hon gick rätt – skulle behöva snitsla varje grässtrå för att lära mig lita på Chenin. Jag blev arg för att hon gick över en apport så jag tog tillbaka henne, bara för att upptäcka att den låg längre fram. Suckar över min opedagogiska sida även om jag vet att mitt beteende påverkar Chenin nada. Min lilla understimulerade galna lätt-taggade fröken svart.

Choice sprang runt som den lilla galning hon är. Flög upp i Annas baklucka och hälsade på Dalton, Doc och Tristan. När vi la spåret hittade hon ett papper med bajs. Trevligt! Jag gormade lite om att det var uschigt varpå hon sprang undan för mig. Inget beteende som jag uppskattar. Jag ropade för att ge godis. Visst kom hon men inte sjutton släppte hon bajset. Istället försökte hon svälja. Jag tog i nackskinnet (för nåt annat rör man inte gärna) och lyfte lite till hon släppte. Öste på med massa godis sen, men jag la godiset på marken. 🙂 Litade på att hon inte skulle ta bajset igen och underhöll henne med godis emellanåt. Hon sneglade mot korven men gick glatt efter godismamma istället. Duktig lillfia, snart börjar den jobbiga tiden.

Choice börjar lära sig fot bra nu. Hon är duktig på snabba sättanden. Platsliggning fick hon också pröva och jag skämtade om att jag kan träna mina 5 sek-hundar samtidigt. Men ärligt ska vi nog göra det inomhus. Fast det är egentligen ingen match att ligga länge i sådana lägen för Chenin. Men mängdträning ska det bli av i alla fall.

Jag måste börja klickerträna Choice, men klickern har gått upp i rök. Dags att inskaffa en ny.

Det här med rumsrenheten gick verkligen från en dag till en annan. Vid 4,5 mån blev hon rumsren över en dag. Nog för att det kan hända en och annan olycka, men det är på ett helt annat plan.

En annan sak, är det vanligt att aussiesar måste rusa in efter de varit ute? Chenin är alltid, och har alltid varit, sjukt taggad på att komma in genom dörren till lägenheten. Vet inte om det är köket eller hälsningen som drar, men tydligen ska det gå snabbt. Så det blir koppel på. Så himla trött på den här benhistorien. Måtte det bli bra nu. Simning på onsdag på Arninge och jag längtar. Vattentrasket på Albano i torsdag blev ett fiasko. Jag hade missat tiden och blev så upprörd att jag kände tårarna bränna i bilen på väg hem. Jag är helt säker på att det var fullt på skärtorsdagen när jag ville ha tid och var hemma, vilket gjorde att jag var tvungen att ta denna torsdag och ta ledigt ytterligare timmar, vilket inte är populärt. Så snopen blev jag minst sagt när det visade sig att jag var en vecka sen. Kul att de ringer också, för i så fall hade jag kunnat vara där på nolltid och använt lite av den timma jag hade.