En minut kvar till tunnelbanan går, men hann både köpa biljett, stämpla biljett, ta en metrotidning och springa ned för rulltrapporna.
Tillfredsställelsen av att hinna med försvann när jag istället missade Saltsjöbanan som skulle ta mig i tid till konferensen på Grand hotell.
Nåväl några minuter sen kan inte spela så stor roll. Sitter och lyssnar på tråkiga, om än viktiga, saker om prioriterade kunder, debiteringsgrad, skattestragier m m. Det får mig att tänka på ett bingospel som jag fick mailat och som handlade om ord man skulle välja att sätta på en bricka och sedan utropa bingo när man fått full rad, dvs när orden kommit upp.

Något väldigt intressant är att jag har med mig fyra par skor på konferensen och utan tvekan kommer jag behöva alla under det dygn jag är här. Att jämföra med t ex aussielägret i helgen där jag definitivt inte kommer att ha användning för mer än ett par gummistövlar.

Idag strilar regnet ner mot rutorna men igår var en fin dag. Efter en alldeles för lång stallettur, eftersom det tog en timme att hitta Gustur i hagen, åkte Nattis, Hebbe och jag till golfängarna och solade innan Hebbe och jag lämnade av hundarna hos föräldrarna och åkte vidare till Sparadiset. Parmassage och relax i deras bubbelpool under ett par timmar var precis vad vi behövde. Ett väldigt mysigt och traditionellt spa för jag säga.

Sötaste smulorna är inne på sin andra arbetsvecka. Inga fler äventyr från Choice sida. Jag är ju van vid Chenin som är så tillgiven och ser upp till mig så mycket att hon inte avviker från min närvaro i första taget. Hundarna är lugna som filbunkar på jobbet. ”Det är inga hundar som springer i onödan!” utbrister kollegorna. Eller idag ”She is not an alpha right?” om Chenin. Den var bra. Jag frågade varför han trodde det och han menade att eftersom hon lägger sig på rygg när folk kommer fram. Hehe, som om Chenin skulle visa aktiv underkastelse. Hon försöker bara lura folk att klia henne på magen. En aussie vet hur man får sina fördelar.

Det märks att det är löp och efterlöp annars. Hundarna är något lugnare och drar något mindre i kopplet på promenaderna.

Det värsta med att ha med båda på jobbet är rulltrapporna. Jag klarar bara att lyfta båda samtidigt i några sekunder och det är ingen hit. Fyra trappor på vägen har ingen hiss. Att bära Chenin uppför är tungt. Jag har därför lärt Choice springa lös uppför trapporna medan Chenin och jag tar rulltrappan. Duktig liten flicka – höll åtminstone ett tag. Nu vänder hon efter halva som om det vore en kurragömmalek och springer efter oss i rulltrappan. Hon är dock smidig som en tiger och hoppar i slutet så inga klor har skadats. Får fundera ut en ny lösning. Det hade inte varit ett problem om inte SL stängt av vår linje så vi måste byta vid Fridhemsplan. Imorgon ska Choice få vara med mamma och Lazy istället. Choice har hört att mamma behöver hjälp med planteringen i trädgården så hon ska assistera så bra hon kan.

Igår klickertränade vi. Vände pedagogiskt ryggen till den ena när det var den andres tur. Såg att Chenin låg med hakan i backen några gånger men annars verkade de båda fatta vinken. Dessutom blir det många vilopauser vilket är bra för shejpingen. Chenin fick göra skäms, haka i backen och metallen, gripande och fasthållning, och Choice fick göra metallapporteringen, bara gripanden.

Nu ska vi till Gustur och stallet. Mysigt!

Foto: Cecilia Trehn

Efter torsdagens simning fick Chenin lite träningsvärk. Vi får se hur mycket jag låter henne simma nästa gång.

I lördags var vi iväg till Skärblacka för att valla med Gunnar och Mariannes hjälp. Milton, Riffe, Ramsey, Harry, Mercy, Swip och Megan kom också. Gulliga snälla Lisa och Eskil följde med mig som rese-, underhållnings- och fotografsällskap. Tack Lisa som alltid! Alla hundar fick gå in till fåren i fållan. Alla var duktiga och taggade utom min duktiga fina vallhund Choice som satt vid utgången av fållan med en ledsen blick och ville ut. 😉 Det är faktiskt lite komiskt att min lilla fårhund med några av Europas bästa vallhundar som föräldrar inte vallar. Tro mig, det finns ett stort underhållningsvärde i det i mina sociala kretsar. Samtidigt vallar hon ju mycket annat så det är ju bara en tidsfråga innan polletten fallit ner. Jag försökte få igång fåren på alla möjliga sätt men det gjorde bara saken värre. Eftersom fåren var lite människoskygga så drämde de rakt in i Choice, som inte satt sig i respekt hos fåren. Lite funderande och diskussioner med Gunnar så fick Gunnar stå kvar som skydd med Choice medan jag rörde på fåren. Då verkade poletten falla ner och hon tyckte det var kul. Vi sprang tillsammans och jagade får helt enkelt, valpis och jag. Och då skulle hon minsann upp och stoppa dem vid huvudena. Alla hundar fick sedan köra på anka och det var förstås väldigt roligt för samtliga. Choice försökte balansera ankorna till mig flera gånger men det var ju inte så lätt när ankorna skydde mig. Choice fick sedan gå in två gånger till i fårfållan och det gjorde hon (och Gunnar och jag också) bra. Sista passet gick jag först in själv och satte lite fart på fåren innan hon fick komma in och hjälpa till. Chenin fick vara fikahund. Jag kände mig väldigt nöjd med dagen. Alla hundarna var så coola, orädda och kaxiga. Megan kunde gärna ha fått följa med oss hem – vackra tösen! Tack alla för en trevlig dag och speciellt Gunnar och Marianne för att ni tar er tid med oss!

På kvällen tog vi sedan tunnelbanan till föräldrarna. Båda hundarna drog som galningar hela vägen och jag hade tungt att bära. Man kunde ju tro att de skulle vara trötta… Snarare jag som blev trött på dem. Och så ätandet hela tiden, hela vägen. Eller sökandet efter ätbart. De fick sedan vara kvar hos föräldrarna medan jag åkte till Anna, drack lite vin för att sedan gå över till Nattis och Erik. Efter drygt en timme där åkte Anna, Kerstin, Linnea och jag till Cafeet och mötte Hebbe o co. Inte riktigt mitt typ av ställe men vi kom in gratis i alla fall. ”Jag vill ha det hon tagit” sa de om mig. Jag var bara glad och övertrött. Vid tre kom Hebbe och jag hem med hundarna. På söndagen var det segt att komma upp. Jag hade fruktansvärd smärta i högeraxeln och det hade säkert inte alls att göra med att hundarna försökte dra den ur led dagen innan. Hebbe gick ut med dem på morgonen och det chockade både mig och hundarna, som stod kvar vid min sängkant ända tills han kallade. Vid lunchtid tog vi en sväng ner till Gröna stugan. Chenin och jag gick raka vägen medan Hebbe och Choice mötte upp Patrik och Zorro för lite bus. Chenin blev glad att se Zorro tills han försökte flirta med hennes valp. Oj vilken svart blick han fick då. Det är bara Chenin som får flirta med Choice! Vi åt mat på Gröna stugan och gick sen vidare till golfängarna för solning. Patrik kastade rätt mycket frisbee till Zorro och varje gång fick man vara beredd så inte Chenin bjöd på flygtur i solstolen. Ingen sömn i solen således. Jag klagade över hanhundar som bara tänker på parning men kände sedan att jag fick äta upp det, mina tikar tänker bara på mat. Speciellt Choice och fågelbajs i synnerhet. Zorro och Choice skulle få busa lite så jag släppte Choice. Eftersom Chenin blir så taggad och vill vara med fick jag passa på henne och underhålla med lite frolic. Det gjorde att jag hade lite svårt att kontrollera Choice men grabbarna och Zorro får väl underhålla henne och sen kommer hon ju nästan alltid när man ropar. Jag kanske inte är den mest hänsynstagande av alla men usch vad jag skämdes när jag ser Choice vädra något på långt håll och sedan rusa fram till ett par som sov i solen och komma springande tillbaka till oss med munnen full av en stor grillad köttbit. Jag behöver knappast nämna att de inte var jätteglada. Jag ville sjunka genom jorden. Jag gick dit, bad om ursäkt och erbjöd ersättning men då hade ilskat runnit av dem. ”Äsch, låt dem äta – de är ju djur!” Jag förklarade att hon var en valp under skolning. Efter det satt Choice i koppel tillsammans med Chenin eller i mitt knä.

”Buy a gun to someone who can’t” stod det på sidan av bussen. Härlig inställning i det här landet 🙂

Jag sitter på hotellrummet och väntar på att de andra ska vakna så vi kan gå ner och pressa i oss den där sliskiga frukosten. Jag kan såklart inte sova för snart ska vi till Lima och jag är flygrädd. Jag tar lite lugnande och hoppas på att det har bättre effekt denna gången.

Efter mycket strul och tjafs kom vi äntligen iväg in till New York City igår. Man kan säga att mesta delen av dagen gick åt till att vänta på tunnelbanor som aldrig kom och försöka förstå konstiga system. Vi tog oss i alla fall till Central Park och det var mysigt att klappa på hästar, kolla på ekorrar och vandra genom parken. Vi träffade sedan upp Hebbes kusin och betraktade bråk inne på Subway. Därefter tog vi oss (till slut) till Ground Zero där vi kollade på solnedgången och New Yorks sky line. Sedan en snabb promenad till södra delen av Broadway där alla fashionbutiker finns. Vid City Hall Park hittade vi en trevlig affär där jag köpte en väska, en keps och lite attiraljer. Sedan provade vi taxibilarna i the Big Apple och åkte till Greenwich Village. Vi avslutade kvällen med middag på en sportbar där innan vi tog oss den långa vägen hem. Efter middagen blir man så väldigt trött. Jag kan praktiskt taget somna på restaurantstolen men denna gång gjorde jag inte det utan istället somnade jag först i taxin, sedan på pendeltåget, sedan i Hiltons hotellfoaje där vi väntade på vår shuttle och slutligen i bilen. Pendeltågsresan var ändå lite intressant innan jag gav hän åt sömnen. En dam hade köpt mängder med påsar med leksaker till sina två barn och min pappa satt nyfiket och kollade igenom. Det lyckades få igång hela vagnen att skämta om diverse. USA är speciellt. Visst kan vi också prata med folk i tunnelbanan hemma, men inte skulle tredje parter lägga sig i och diskutera 😉

I söndags tog jag tag i lägenheten och började storstäda. Mest nöjd blev jag över att balkongen blev städad.

Jocke och jag åkte sedan till Hägerstalund och la varsitt spår till Chenin innan vi fortsatte till Bögs gård och islandshästen Gustur. Där hälsade vi på hästar, får, hönor, grisar och kalvar. Choice jagade en papillon också medan Chenin skällde på. Lite galet kändes det just då. Men Choice stannar ju efter en bit och då är det bara att locka så kommer hon tillbaka. Hästarna var läskiga när de bråkade om våra morötter. Då satt Choice i famnen och morrade till den häst som var bråkmakare. Resterande djur var spännande. Jag träffade Gusturs ägare också och eventuellt ska jag börja rida lite mer regelbundet när vi är tillbaka från Peru. Så himla kul och jag blev så glad för att hon frågade! Allt med Gustur känns så overkligt. Att det finns en rolig islandshäst så nära hemifrån som jag får möjlighet att ta hand om är ju en dröm.

När vi var klara på gården var klockan så mycket att Jocke skulle iväg. Hebbe följde istället med när Chenin fick sina spår, eller han satt i bilen med Choice. Chenin jobbade fint. Hon kom av sig lite på ungefär samma ställe som hon stannade under vår mörkerspårning i julas. Annars gick hon fint på båda spåren. Det kändes konstigt att gå Jockes spår utan honom. Det var kort men snirkligt.

Hebbe och jag åkte sedan till Kista centrum medan hundarna fick vara i bilen. En och en halv timme tog det att äta, handla presenter till Jocke, Frida, Hebbe, Hebbes syster och Hebbes systers mamma samt köpa två tröjor till mig. Hundarna sov sött när jag kom tillbaka. Hebbe åkte på ett möte medan hundarna och jag landade hos föräldrarna. Där fick Choice klara sig på lite egna tassar med pappa när mamma och jag tog ut Chenin och Lazy. Efter det fick hundarna vara kvar själva när Hebbe och jag gick på bio med Micke, Sanna, Palme och Veronica. Vi såg 3D-Bolt, söt hundfilm. Notera att det var Hebbe som styrt upp hela filmvalet.

Igår var båda hundarna med på jobbet på eftermiddagen. Chenin sov lugnt sin vana trogen, men Choice börjar bli lite svårare nu när hon är mer vaken. På kvällen tog vi en sväng till klubben. Tydligen var vi helt ensamma om den tanken, inte en själ i skogen! Choice och jag la ett spår till Chenin och tränade sedan kontakt, sitt, ligg, följsamhet och fotingångar. Sen var det Chenin tur att köra lite lydnad. Det blev fot, framförgående, fjärrdirigering och platsliggning. Choice skuttade runt under tiden. Jag provade sedan att ha Choice i bilen när Chenin fick sitt spår. Varning för skryt nu så man kan sluta läsa här. Chenin spårade helt jäkla grymt. Hon gick som en dammsugare, klockren i alla vinklar, klockren längst med motionsspår, över lydnadsplan, över motionsspåret. Jag gick bakom och bara njöt med gåshud på armarna – hon är grym så är det bara! När den enda människan i skogen dök upp med sin ridgeback ägnade hon hunden två blickar, tittade på mig och fortsatte på samma vis som hon alltid gör. Hennes koncentrationsförmåga är guld värd! Mina ynkliga försök till beröm när vi kom till slutet var fjuttigt. Choice hade hoppat bak till bakluckan när vi kom tillbaka. På kvällen hände nåt konstigt, Choice drack vatten och lyckades hamna galet på nåt sätt. Plötsligt skrek hon och kunde inte stödja alls på höger framben. Det gick över efter vila, men läskigt var det.

Idag har Chenin varit hos mamma och Choice var hos Anna C på förmiddagen och med mig på jobbet på eftermiddagen. Emellanåt sov hon, men i övrigt busade hon med precis allt hon kunde hitta, bet på sitt ben och gnällde för att hennes rörelseområde var begränsat. Hon börjar komma ifrån valpsovar-stadiumet. På tunnelbanan liksom alltid var hon supercool, går på fint, lägger sig mellan mina ben och sover mitt bland trängseln trots att vi byter efter en station. Chenin var glad att se Choice, som alltid numera. De delar vatten, fläckar, leksaker. Chenin vaktar inte mina väskor eller nåt. Möjligen, eller troligen, soffan på den plats hon ligger, men Choice är lite försiktigare runt soffan och jag med så nu vaktar Chenin inget. Tvärtom vaktade hon i söndags Choice mot kissen. Mamma och jag hade klippt katten. När vi var klara började Choice frisera öronen och ganska snabbt klippte kissen till. Då ingrep Chenin direkt mot katten.

Min söta mamma är underbar. Hon är inte jättepedagogisk jämt. Choice kissade på hennes nytvättade matta. Då fyade mamma henne men inte på ett korrekt sätt så att hunden förstår att den gjort fel, utan mer bara gnällande så Choice tyckte hon var lite rolig. Hehe, jag orkade inte ens gå in på att vi inte fyar valpar för att kissa inne (och har inte gjort på någon av de 6), eftersom hon verkar ha glömt det 🙂