Födelsedagskalas för Noel, brorson 4 år. Här, Alva 6 år i fiskdammen:

Innan kalaset var det hundträning med Anna i Kista. Denna dag något mildare väder, innebärande lera och slask. På schemat stod korta spår för Doc och Choice, godisspår för Dalton och Chenin, uppletande för Doc och Choice samt springning 5 km. Doc och Choice spårade mycket bra, säkert och stabilt med hög motivation (Choice spår var 1 h 45 min gammalt). Chenin spårade också bra, lite väl taggad kanske. Uppletandet däremot kändes lite blandat. Choice tvekar att gå ut på djupet på andra skicket men tar sig till slut ut, sedan letar hon tills hon hittar, men kommer först in med föremålen när man ropar på henne. Springningen i backiga Ursvik var tung men vi var ambitiösa och övade springteknik efteråt.

Efter en hel del kurragömma-lek med brorsbarnen tog hundarna och jag en sväng i Tumbas villakvarter och njöt av vintermörkret.

På väg till Tånga-Hed
Fyra dagars hårdträning för hundarna i form av aussieläger i Tånga-Hed. Lisa och jag åkte ner på torsdagmorgon och passade då på att stanna till hos Gunnar och Marianne i Oxelösund för lite vallning. Choice gick rätt lugnt och fint och lugnade sig till och med ute i stora hagen, så pass mycket att jag kunde gå från attitydträning till att börja träna höger/vänster och minihämt på större område. Jag gjorde också som Marianne sa och satte mig ner på en sten och bara lät Choice ha egen kontroll på fåren och gå med dem lugnt och helt naturligt. Under inhämtningen av fåren insåg jag att Choice jobbar så himla mycket bättre när jag inte lägger mig i och att jag faktiskt kan låta henne få fria tyglar att gå helt själv i hagen när vi letar fåren. Hon hittar dem ju ändå snabbast och brukar normalt stanna hukandes av sig själv. Och skulle hon inte göra det är det ju inte hela världen om hon får prova lite själv, någon gång kanske hon gör helt rätt. Några pass i fålla blev det också efter inhämtningen.

Loi gick också riktigt riktigt bra redan från start, mycket lugnt och fint och som alltid med fin balans.

Chenin fick ett godisspår på äng med två vinklar och 3 apporter. Finaste gulliga Chenin. Alla var ganska tillfreds när vi några timmar senare rullade vidare mot aussielägret. En resa som kändes väldigt lång men med Lisas sällskap var jag underhållen hela vägen. Lisa är för övrigt väldigt förtjust i Gränna…

Föreläsning om mentalitet
Väl framme i Tånga-Hed vankades intressant och fängslande föreläsning med Jan Gyllensten om mentalitet i allmänhet. Det är alltid kul att se framför sig sina egna hundar (såsom alla förstås gör). Chenin som bara kan komma ihåg positiva minnesbilder och Choice som har gott minne både vad gäller positiva och negativa minnesbilder. Chenin som är vild och galen med noll anpassningsförmåga och utan att inse sina ramar, men samtidigt väldigt rätt på rätt saker. Choice som är cool och iskall utan att brusa upp sig för mycket över småsaker, självständig och säregen. Men det var också kul att höra hur länge Lisa skrattade när Jan pratade om att sitta i en racerbil med full gas men utan ratt (= Loi emellanåt).

Spårgruppen
Vi har under helgen ingått i en av spårgrupperna på lägret. I gruppen ingick följande ekipage: Lena med Lukas från Arelids,  Mikaela med Thing från Sugarwinds, Marie med Vilja från Real Sugar, Barbro med Fokuz från Chess Player, Anneli med Hilda från Empress, Camilla med Choice från Crofter Holdings och Chenin från Chess Player samt instruktör Carina Alnegren med Jiggy från Chess Player.

Mesta delen har vi spenderat ute i skogen bland fästingar, spindelnät och mygg. Jag har väldigt många spår i kroppen, missade endast ett spår första dagen och beräknade att jag gått 15 spår andra dagen. Tredje dagen däremot missade jag samtliga hundar och hann desto mer med mina egna. Fotograferandet har varit dåligt men några foton på gruppens hundar har jag i vart fall hunnit med.

Choices arbete
Choice har spårat bra, hon är väldigt noggrann och analytisk och har en ganska känslig näsa. Jag tycker hon går lite långsamt och omotiverat men det fick jag snabbt höra att jag var den enda som tyckte. Den första kommentar någon sa var att hon gick för snabbt. Vad allt är relativt tänkte jag för mig själv och minns när Chenin och jag tävlade lägre spår och gjorde ett spår på under 17 min varpå vi varvade den som startat innan oss. Men i vilket fall skulle jag vilja ha ännu mer attityd och lite ”det här är mitt spår” från Choice, fast givetvis inte på bekostnad av att hon slarvar vilket kan vara risken. Äsch, man får väl vänja sig vid tanken på att Choice inte är Chenin.

Choice fick två tekniskt ganska svåra spår första dagarna med mycket jobb på stigar, vinklar på stigar, apporter i vinklar, terrängbyten m m. Sista dagen fick hon ett långt Barbrospår på knappa kilometern (om jag förstod rätt) med terrängskiften, hopp över bäckar, snäva vinklar m m. Ett väldigt kul spår som Choice gick fram fint i men vid skifte från skog till äng kom hon av sig och fäste inte igen så vi selade av och konstaterade att många dagars jobb har gjort henne riktigt trött. Men väldigt konstigt är det, för när vi skulle hämta slutet spårar hon på som vanligt igen och likaså sprang hon på och iväg på Chenins gamla spår. Trött men ändå inte trött!?

Vi har också hunnit med lydnadsträning i någon form varje dag, kanske lite mer av den varan första dagen. Choice har gjort två fina platsliggningar med för henne okända hundar, en med Minos och Lisa och en med Rosso. Jag har märkt att jag är lite fegis och inte vågar lämna henne på långt avstånd med okända hundar för att jag är lite rädd för att det ska springa fram hundar till henne som kan göra henne osäker (kanske är denna känsla ännu starkare när oddsen för detta är högre pga löp). Vi har också tränat fotgående med massa spännande störningar och där är jag så nöjd med henne för nu verkar hon ha förstått grejen. En hel del annat smått och gått har det också blivit, såsom budföring, hopp, läggande, ställande m m.

På uppletandet har hon gått fina tomslag och letat på hela tiden. Däremot går hon ibland utanför den vallade rutan varpå jag är tyst och låter henne leta sig in för att förstå att det inte lönar sig att vara utanför området. Jag vet inte om jag kanske borde ropa in henne direkt hon går ut eller låta henne vara?

Avslutningsvis fick Choice springa några varv med Ingelas Puff från Windedos och de lekte faktiskt jättefint och gulligt med varandra. Det verkar mest vara Doc som ska manglas enligt Choice…

Chenins arbete
Chenin har fått korta godisspår alla tre dagarna som hon varit alldeles för het och taggad i, första dagen gick hon nog över alla apporter medan hon andra dagarna hittat alla men varit slarvig. Dessutom har hon gått två fina apportstigar med alla apporter galet lyckligt markerade – älskade hund! Sista dagen fick hon utöver det ärva ett ”vanligt” spår som en hund fått bryta i = tacksam Chenin! Spåret var riktigt gammalt och enligt uppskattning ca 500 meter långt (men jag tror det var kortare). När jag äntligen hittat fram till vad jag trodde var starten blev det åka av. Chenin hade svårt med alla viltspår och cirkulerade emellanåt en del, men lite vattnande gjorde susen och hon bet i. Slutapporten funnen innebärande glad hund och lättad matte. Min underbara fina hund som man alltid kan lita på gör sitt jobb. Som bonus hittade Chenin även ett stort fint älghorn samt något gott i bajsväg att rulla sig i. Men det bjuder vi på eftersom slutpinnen kändes som en riktig vinst. Chenin har också fått lite lydnadsträning förstås och vårt nya moment slalom mellan benen börjar ta sig mer och mer.

Tipsen
Här är några av helgens tips jag minns och som jag ska tänka på framöver:

• Ha mer struktur i spårningen – särskild med tanke på hur ofta vi spårar. Bestämma mig för om det är exempelvis upptag, ängspår, apporter, tekniska spår, vinklar, osnitslade spår eller långa spår jag övar på denna gång.
• Ge alltid godis innan spårstart och påsläpp.
• När hunden börjar cirkla, ta in den, klappa om , ge vatten och ge blött godis. Vänta till hunden startar av sig själv. Använd ej spårkommando.
• Använd aldrig ”extralocket” på snusdosorna eftersom det kan fastna i hundens mun när hunden öppnar asken själv.
• Motivationen i spåret kan exempelvis höjas med jaktspår som innehåller stopp i, innebäranade att spåret blir färskare och färskare.
• För Choice del ska jag ha lite kortare lina, gärna sträckt lina, gå närmare, gå saktare och lita på hunden. Framförallt ska jag fokusera på osnitslade spår där jag litar på hunden och jobba upp spårkonditionen rejält.
• Kryp: Var noggrann med hur Choice håller huvudet och att hon inte gör några kaninhopp med bakdelen. Prova att sitta på knä.
• Uppletande: Finns flera olika metoder. Några som vi provade var att hunden får gå ut och vinda in ett föremål men inte ta den, sedan skickas hunden ut på minnesbilden av lukten. Någon annan går ut och lägger föremål – hunden får bara en minnesbild av att personen är där ute. Eller att man går ut själv och visar hunden att man släpper ett föremål, sedan släpper man ytterligare ett på vägen in och hunden skickas två gånger. Kör ALLTID på retning vid första skicket och med flera skick på rad. Jobba tyst bakåt precis när hunden tar föremålet. Belöna farten in med kamplek med annat föremål.
• Budföring: Jag har bestämt mig för att ladda henne massor på mottagaren efter de två misslyckade skicken tidigare och det verkar ha gett resultat. Första skicket, godis och hjälp vid ingången. Jaktlek tillbaka till mig (behövs nog inte längre). Andra skicket, kamp hos mottagaren.

Annat
Bortsett från all hundträning har vi även hunnit med att dricka vin och snacka skit, lyssna på Lajos dammutlägg på kvällarna och kommentarer som ”Om en hund är med och vallar av en sökruta, kallas den då för en vallhund?”, ätit oväntad men sjukt god mat, pratat strunt om konstiga briardägare i form av Annika, Vicky och Bettan som hållt mig vaken genom att skrika på varandra halva natten, trängts på Tånga-Hed med Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt, lyssnat på skällande ouppfostrade utställningsbriarders skällande om nätterna, blivit utskälld av jaktlag för att vi varit på deras marker, fått skott-träning i mängder i form av jakt och älgstudsare hela dagarna, skrämts av gråhåriga gubbar på morgonen med kommentaren ”Det är nog bara du och jag som bor i detta hus”…

Don’t stop dancing – party is not over!

Champagneprovning utan mat innan, det stiger åt huvudet. Speciellt när man är totalt utsliten också. Jag blev fnissig, rev guldstång m m. Därefter blev det middag på kollegas terass med cateringmat. Maten var dock inte till belåtenhet så det fick bli desto mer vin. Kontentan blev sen kväll med kollegorna, borttappad sko, mycket skratt, lite gråt, dålig balans och trött hemfärd med taxi till fel adress. Kul och galen kväll för att fira av att vi är klara även detta år! Vaknade med diverse skador på benen och blåmärken… hm…

På fredagen var jag så trött att det fick bli hundarna med till jobbet. Det kändes helt klart lättare att promenera med dem till solna centrum än att först aktivera dem ordentligt och sedan lämna. Det mest kreativa jag orkade göra på jobbet var att närvara på mitt utvecklingssamtal. Att prata mig själv och min utveckling en timme var nog det mesta jag kunde prestera.

På kvällen hade man gärna sovit, men då var det full planering av Nattis möhippa. Erica, Nattis svägerska, hjälpte till att handla piknik-mat och laga i ordning. Sent på natten somnade jag djupt för att vakna tidigt och komma iväg till Nattis möhippa. Ett trevligt gäng på 12 personer blev vi som åt gott och mycket, pratade massa och lekte fåniga frågelekar. Därtill fotograferades Nattis och fick spela in en skiva. Sedan åt vi på fin och hemskt trevlig sushi-restaurang (Roppongi Seikoen) och sjöng sedan karaoke till midnatt. Eftersom bruden var gravid blev det en hyfsat städad möhippa. Chenin och Choice fick vara med och sällskapa till eftermiddagen sedan fick de se bröllop med föräldrarna. Dock hann de få skott-träning i form av champagneöppning och ballongsmällande.

I söndags var det aussieträff i Stora Skuggan. 6 st aussiemänniskor var vi totalt och de flesta intresserade av sök förstås. Mina hundar fick följa med och valla ruta sedan satt vi i basen och vaktade de andra hundarna. Chenin testade mitt tålamod genom att skälla konstant, alltid lika trevligt att ha med henne på hundtillställningar. När alla gjort sina sökskick fick Chenin en minikort bevakningsstig och markering av ljud. Duktig snuva letade febrilt med öronen och tog figgen fint. Choice fick två skick uppletande i sökrutan och det kändes bra. Sedan tog vi paus för lunch och på eftermiddagen blev det lydnad. Först ett intensivt Choice-pass och sedan ett påhittigt Chenin-pass. Dessvärre kom det fram en 12-årig blandras till Chenin när vi tränade och då small det för henne. Jag kände mig ledsen och ville bara hem. Det lyckas alltid hända Chenin, hur försiktig man än är och hur mycket man än varnar.

Väl hemma bar det av med Hebbe till Thomas och Kajsa på Ekerö för att hälsa på Thomas som fyllde 50 år och passa på att spana på deras ombyggda hus. Kort, intensiv och trevlig visit.

Sedan blev det en sväng förbi Hebbes mamma där vi åt middag och såg på fotboll. Ögonlocken var ordentligt tunga men även denna kväll blev sen.

Efter det blev det kall lydnadsträning för Choice. På plan i snön framkom tydligt att Choice börjat löpa. Choice tog faktumet med huvudet högt och passade på att slåss med Spica efter en lång stunds bus. Jag kom till undsättning och i hasorna på mig kom också Aika (som dock inte visste vem hon skulle gå på och om hon skulle slåss med eller sätta på löptiken?). Smart Camilla stoppar in handen i Spicas mun och får hål i den. Vad gör man inte för att skydda sina älskade?! Något som var skönt i det hela var att Choice inte verkar vara som Chenin vid bråk utan slutar faktiskt när man säger till henne. En annan sak som var skönt är att hon inte hade något agg efteråt och inte verkade vidare berörd. Kanske för att hon själv är dubbelt så stor som Spica och att hon därför hade övertaget för första gången i sitt liv? Svårt att veta. Men rädd om rumpan verkar hon i alla fall vara mot de flesta. I synnerhet blir hon förbannad när Chenin försöker sätta på henne.

Direkt efter träningen åkte Frida och jag till Kista. Vi inledde med lunch i sällskap av två trötta tjejer som deckade på golvet. Mycket liv, rörelser, barnvagnar, matfläckar m m i kombination med två tröttisar är en mycket bra kombo. Efter uppgående blodsocker förpassades hundarna till bilen medan Frida och jag shoppade runt: kläder, smink och present till Hebbe införskaffades.

På kvällen dök brorsan med flickvän upp och vi kollade på Year One, Melodifestivalen och Surrogaterna. Men jag somnade en halvtimme in i den sista filmen, som dock verkade vara spännande.

Söndag bestod av promenerande som alltid. Först Chenins 40 min, därefter långpromenad med Choice, Jocke och Mido 2,5 timme och sedan Chenins 40 min igen. Det tar på Choice att ligga i topp. På väg till Mido så drar hon på ordentligt sista sträckan för att visa vägen dit. Väl där morrar hon surt på ragg-Mido fast de samtidigt har kul ihop som två småbarn.

Jag hann sedan, mitt i allt städande, med en halvtimmes shoppingrunda i Solna Centrum i förgäves jakt på en ljusrosa klänning (funderar på att klä ut mig till Reese Witherspoon i Legally Blond på lördagens Hollywood-fest). På kvällen fylldes hemmet av vänner inför stundande Super-Bowl. 8 personer med mat för det dubbla (hundarna sa inte direkt nej till kyckling och revbensspjäll, även om deras matte är vego). Jag höll mig vaken till 4 och såg hela matchen som New Orleans Saints vann över Indianapolis Colts trots att de flesta (inkl jag) i vår egna interna betting trott på de senare.

En trött måndag med andra ord, även för hundarna som hållt igång med klappar av alla gäster. På kvällen for vi till klubben och började med en lugn promenad med Anna o co. Hennes pojkar har mått lite illa, Choice löper (och hade dessutom kopplet runt magen) och Chenin är skendräktig så relativt lugn blev den för första gången. Efteråt blev jag sittande med Chenin på plan istället för att träna Choice. Som tur var ställde Anna upp och tränade Choice, i brist på andra att träna, så Sofie och jag kunde prata aussies i lugn och ro. Framförallt donade Anna med hopp-stå som går lite upp och ner för Choice och mig. Jag har inte riktigt rätt teknik för Choice och belönar massa konstigheter som inte ska vara. Väl hemma kände jag träningssug så Choice fick stå ut med eget pass på gården (hon klagade inte direkt) – med inriktning på aktiv platsliggning, som det så fint kallas. Chenin fick leta godis i farstun för att få göra något mer än hakan i backen och backande-träningen på klubben.

Idag tog Anna och jag oss äntligen i kragen och sprang båda sjöarna efter att vi promenerat med alla fyra runt hela Lötsjön. Detta är första gången Chenin går hela Lötsjön, men det ska nog gå bra. Springningen blev tung som sjutton efter detta långa uppehåll och inte blev den lättare av att Anna och jag inte kunde låta bli att hålla igen kakhålet på hela sträckan.

”Jag ska köpa mig en tyrolerhatt, bara därför att, locka fram ett skratt…”

Kommer ni ihåg den? Jag kom att tänka på den eftersom jag i fredags kom hem med en tyrolerhatt på huvudet efter ett besök på fredagspuben. Ett glas champagne och tre öl efter en jobbig vecka var jag lätt påverkad eftersom magen var tom. Världens finaste husse hämtade tjejerna tidigt från dagis, gav dem mat, kvällsrastade och ordnade mat till mig också. Tacksamt att få vara bortskämd emellanåt.

Tack vare skendräktig Chenin blev det sovmorgon på lördagmorgon. Chenin tittade förstrött på maten och rörde inte en kula. Är man skendräktig vill man ha ovanlig mat, inte de vanliga kulorna – hur dyra och fina de än må vara. Risken med att ge henne andra kulor är att hon äter dem trots att hon mår dåligt, bara för att de är nya för säsongen, och spyr upp maten igen, så det är inte helt enkelt det där. Efter lite numera klassisk lördagsmorgon-flytt-packning styrde jag i alla fall bilen till Vällingby Bk för lite hundträning. På plats fanns vanliga Anna och Sofie men också ovanliga Malin och Vegas samt Maja och Link. Jag kom tydligen precis i lagom tid, eftersom de andra redan vallat upp en uppletanderuta. Lite rastning av tjejerna och sedan kunde jag gå direkt upp och skicka Choice. Uppletandet gick dock sådär, hon letade djupt, snabbt och länge men kom tillbaka tomhänt. Det krävdes lite hjälper för att få till det och mest av allt tyckte jag bara synd om Choice som letat så febrilt men inte hittat. Om jag ska se till det positiva så är jag dock nöjd med leveranserna till mig.

Medan de andra tränade lite sök med Link och Vegas fick Chenin ett godisspår som hon lunkade på fint i och Choice grillades av mig i lydnadsträning. Dessvärre var det så kallt att hundarna stod på tre ben till och från så det blev inte mycket nöta av något. Choice fick istället busa med Link och Vegas på parkeringen och det var nog så bra. En kort rastning av tjejerna sedan var jag nöjd med antalet timmar i minusgrader.

På kvällen lämnades flickorna av hos föräldrarna (med facit i hand kunde de dock kommit med) medan Hebbe, Jocke och jag åkte på överraskningsfest i Tyresö för Nattis pojkvän Erik som fyller år nästa helg. Spännande och nervöst att vänta i ett mörkt rum på en stackars ovetande människa, men kul var det och riktigt trevligt umgänge tyckte jag. Saker som galoscher och kronprinsessans stundande bröllop diskuterades innerligt medan vi hade omröstning om hur ballongerna skulle hänga, vilka ljus tårtan skulle ha och vad vi skulle göra när Erik dök upp. Smälla en ballong i mörkret och skrika nu tar vi han eller sjunga Happy Birthday, djungelvrål eller skrika Grattis? Till syvene och sist blev det i enlighet med svenska traditioner sång i form av Jag må han leva. Efter lite drinktävlingar och omdömen från Nattis om att min misslyckade knäcktårta skulle bli Erik och Nattis bröllopstårta for vi den långa vägen hemåt – jag, mycket tacksam över att jag tagit bilen och låtit bli alkoholen.

Söndagen har blivit lite av min promenaddag, rensa tankar och bara gå. I denna årstid kan man inte göra så mycket mer liksom. Först promenad runt Kyrkogården med båda tjejerna där Malin, Moa, Tjabo och familj oväntat dök upp som sällskap. Därefter mötte Choice och jag upp Jocke, Anna, Dalton och Doc för promenad och bus runt sjöarna. På kvällen kom Anna, Jakob, Dalton och Doc över samt Patrick, Veronica och Zorro. Vi åt pizza och såg filmen Ink.

Jag lånar lite fina bilder som Maja med Link tog på buset mellan Vegas, Link och Choice. Det var ganska mycket tripp, trapp, trull i springet. Choice har dessvärre lagt till med vissa olater när det gäller bus med andra hundar; speciellt killar och i synnerhet prickiga sådana. Hon tar i rätt hårt när hon leker och inte alltför sällan ligger Doc mulad i snödrivorna – visserligen uppskattar den hunden all uppmärksamhet han får, men alla andra prickar tycker inte alltid likadant… 🙂