Vallning hos Marianne och Gunnar i Oxelösund.

Släpp in mig!

Sofie och Milo

Anna och Doc

Marita och Tipi

Marianne och Faith

Marianne och Race

Systrarna Mercy och Choice

Lite osams men ändå lite lek

Fina flickor

Härlig vårdag

Doc väljer mellan höglöpande tik och vallning

Milo och Choice busar på bergen

Jakt på fläck

Milo förför 🙂

Lycka vore…

…att få vara med fåren.

Fyra pass för oss idag och det gick överlag bra. Tränade flankeringar, naturliga hämt, högervarv, raksträckor, ligg, in och uttagning ur fålla m m.

 Foto: Lisa Sundström

Sov dryga 2 timmar natten till söndagen och vaknade först av att Lisa ringde en kvart efter att vi bestämt träff. En kvart senare var jag klar. Anna och Sofie åkte med egen bil och Lisa och jag hämtade upp Linda i Enköping. Vi landade hos Peter Nilsson i Lerkulan med någon minut till godo. Hos Peter hann vi med 6 pass var, först ute och sedan inne. Dagens tips från coachen:

• Jag kan använda staven vid flankeringarna som hjälp. Den kan användas vid inlärning men ska dock aldrig användas för att få hunden att lyda.
• Jag ska jobba på att få Choice att vika blicken först och ligga kvar för att sedan gå först på mitt sch-ljud.
• Jag ska träna på att skicka mycket högerflankeringar och själv placera mig åt höger som hjälp. Detta i kombination med att skicka henne till höger utan flankering.
• Jag ska förstå vilket avstånd till djuren som hon kan ha och inte släppa på henne så pass att fåren blir trängda – helt enkelt lära mig läsa djur framförallt på stora ytor.
• Jag ska träna ligg mot djuren, själv titta på djuren, smyga mot djuren och träna upp koncentrationen.
• Jag ska börja med visselpipa och översätta kommandona: fram = två korta, ligg = en signal med ner/upp på slutet, vänster och höger = en bruten och en sammanhängande slinga.

Linda med dräktiga trollfian fastnade inte på bild. 🙁

Inatt blev det väldigt få timmar sömn eftersom bilen skulle gå till Enköping kl 6.00 och jag blev kvar alldeles för länge hos Cicci och prata maratonuppladdning med syster Theorell. Vid Enköpings sjukhus stod Linda och Maja och väntade med Elsa och Link. Sällskapet hälsades av förbannade svarta, trevligt värre, speciellt Chenin är ohängd och lyssnar inte alls på mig. I gemensam mak och något varmare temperatur i min kalla bil med avsaknad värme styrde vi till Skinnskatteberg, Lerkulan och Peter Nilssons gård. Åter igen en lärorik dag i fårhagen. Jag är grymt nöjd! Att tänka på:

• Jag ska själv titta på fåren när jag säger ligg till Choice (ska träna in det utan fåren med ryggen mot Choice).
• Jag ska lära henne ligga mot djuren genom att smyga mot dem vid liggandena.
• När hon lärt sig fösning bra, förbjud drivning.
• Lär henne att det aldrig är OK att vända djur i fösning.
• Efter att jag fullföljt klickande, klappa alltid om så vi båda är på samma nivå efteråt.
• Pendla mellan flankeringar, fösning och drivning.
• Flankeringar: befäst ”du” med vanten, befäst ”sssch” genom drivning precis när hon börjar runda.
• Högervarv: hjälp henne med halsbandet, backa undan och upprepa om hon byter varv genom att snabbt lägga/stanna henne.
• Hjälpa henne mer i trånga situationer.
• Fokusera på fåren och ha rätt energi.

Lunchsväng i Lerkulan

Choice

Chenin (som för övrigt åt upp min lunch, stal hundkex och åt från chipsskålen på kvällen)

Utanför ladugården

Cathis fina Riffe

Choice och jag

Lammis

Fåren

Micke och Ramsey

Pratar samarbete

Maja och Link

I arbete

En härlig soldag med fina människor som kunde analysera och stötta varandra. Jag är så nöjd! Tack alla ni som var med! Kul att få se syskonen igen och mycket skratt att resa med Linda och Maja. 🙂

På lördagen litade jag blint på att hundarna skulle göra sin plikt och väcka mig i tid, men även dem var trötta efter fredagens äventyr så vi försov oss rätt ordentligt. Men det gjorde väl inte så mycket. Vi kom i alla fall iväg till Enköping för att träffa Sanna och Majas får, vilket visade sig vara några coola typer som det knappast behövdes någon hund för att få dem tid man ville. Choice fick tre pass, först ett i mindre hage och sedan två i större där man kunde öva raksträckor. Vi tränade på med koncentration och närsituationer samt flankeringar och det kändes helt OK, framförallt att jag nu kan lite på att hon går in lugnt från början och att jag ser att hon klarar av att hålla fåren i närsituationer utan att brusa upp sig. Precis när vi skulle avsluta sista passet fick fåren samma känsla och passade på att sticka tillbaka ner mot hemmahagen. Jag lät Choice få springa efter, runda och hämta tillbaka. Någonstans måste jag ju våga lite på henne och jag känner att hon blir hämmad om jag inte släpper lite på min kontroll. Men med facit i hand skulle jag låtit bli det – hon klarade inte att få ut avståndet ordentligt vilket innebar att hon löste situationen genom att nafsa – jäkla skithund! Jag vet ju av egen erfarenhet att hennes nafsande gör mer än nådigt ont så att fåret fick örat tilltufsat kändes oerhört olustigt, särskilt när jag först inte märkte att hon gjorde det. Så trist och dumt och tråkigt och helt onödigt att komma till ett nytt ställe och se till att chanserna för att få komma tillbaka är obefintliga… På kvällen var vi bjudna till Hebbes kompis Kim men jag var trött som sjutton och fick aldrig ändan ur, så det blev istället hemmakväll, lite fix med fotografier och faktiskt jobb en timme mitt i natten.

På söndagen blev det mycket aktivitet istället. Mamma och jag promenerade först hundarna på hundklubben.

Sedan blev det isig skidåkning i vacker omgivning.

Därefter spår för Chenin.

Och sedan springning dryga milen bilvägen runt Brunnsviken med Mattias och Edina. Vi är grymt bra nu!

Egentligen skulle vi åkt till Nattis och Erik men det blev inställt och tur var väl det. Jag jobbade till 22 hemifrån och så dök Mattias, Issen och Kim upp för att se semifinalerna i am.fotboll. Bears och Jets som jag hejade på, och de flesta andra, förlorade.

Imorse hämtade Lisa upp för gemensam färd till Skinnskatteberg för vallningskurs hos Peter Nilsson. Anna och Sofie åkte i bilen bakom och Florence med Milton mötte upp på plats. Chenin fick stanna hemma med mamma eftersom hon höglöper och det känns kanske inte helt rättvist mot de andra deltagarna.

Peter Nilsson var bra som vanligt. Ödmjuk och prestigelös tar han sig an varje ekipage problem genom att lyssna på vad ägaren säger och känna in relationen mellan människa och hund. Han är benägen att omvärdera och ändra sig efter nya förutsättningar som uppkommer. Han ser till varje hunds behov och dömer ingen. Vi hann med fyra pass var innan det blev mörkt. Choice fick träna på koncentration genom att smyga mot fåren och sista passet övade vi flankeringar. De andra utvecklades också massor och det var kul att se alla hundar eftersom våra hundar är så olika och har olika ”problem”.

Om tre veckor ska vi dit igen och innan dess vill jag ha hunnit träna lite själv. 🙂