Rosso och Choice Foto: Mackan

Vi har haft en härlig lördag. Mina hjärnceller efter några timmar på weissen fungerade inte som de skulle. Jag lyckades ställa väckarklockan fel eftersom jag glömt att jag var tvungen att ta tunnelbanan till föräldrarna på morgonen för att hämta bilen. Vi tog nämligen taxi hem från Solna och hämtade upp hundarna hos föräldrarna på vägen. Så jag anlände förstås för sent hos Tina där Mackan redan anlänt långt innan. Förutom valpbus mellan Rosso och Choice fick båda valparna hälsa på Tinas får. Det var kul. Choice kändes trygg inne hos fåren. Jag tror inte hon tände till ordentligt men det kändes som ett helt normalt förstamöte med fåren så det var perfekt. Tinas får var verkligen snälla och visade respekt även för de små knottarna. Rosso var duktig – försökte hämta splittrade får, trots en del grimaser över vattenpölarna. I övrigt busades det massor. Choice hade en tendens att bita Rosso i öronen och sedan fortsätta dra även när Rosso skrek. Ibland syns det att hon är Chenins lillasyster! Eftervallningspassen, två trötta valpar och två inspirerade och motiverade ägare

till dessa stackare, la vi varsitt spår till Chenin och Skippo. Det är något speciellt med nya spårmarker och ny spårläggare. Spår är ju alltid kul men blir extra kul då. Båda hundarna gjorde ett kanonjobb. Man blir så stolt över dem. Vi tog en promenad med dem innan och döm över min förvåning om inte Chenin tyckte om Skippo. Hon bjöd upp till dans och han var en riktig gentleman. Inget nosande i baken eller andra dumma frierier. Mackan berättade att Skippo är språksäker och det kan jag intyga. En blick från Chenin när hon kissade räckte. Chenin tänkte bli sur men ändrade sig och skällde lekfullt istället. Chenin brukar i vanliga fall ha en liten invänjningsprocess men Skippos lugn hade tydligen en fin inverkan. Varje gång jag träffar Skippo tycker jag bara mer om honom. Tillbaka till spåret
så var det lite klurigheter Mackan gjort, mycket vinklar överlag, spetsvinklar, ögla, halvt dolt slut. Öglan var särskilt rolig för Chenin såg verkligen förundrat ut. Funderade och klurade. Började gå den, men någon meter innan hon var tillbaka tänkte hon verkligen äsch sånt struntoch dök på fortsättningen på spåret. Söt-Chenin!Skippo kom inte enkelt

undan heller och även han löste sina fällor fint. Mackan och jag ser likadana ut när vi spårar, går och småpratar med varandra under resans gång 🙂 Det är något jag har förmånen att göra när det är godisspår, annars flyger man ju fram, men man vänjer sig snabbt. Skippo spårade också fint. Jag såg Mackan valla med Skippo också och fick bra förklaringar på mina frågor om varför Mackan ser till att fåren inte passerar henne. Okunnig som jag är trodde jag att det var hundens jobb att släppa på trycket, vilket det också är förstås, men Mackan förklarade så bra om det här med att visa att man själv har koll. Jag gillar det sättet att tänka annars när det gäller hundar som Chenin så jag blev glad att det går att anamma även i vallningen. Det är verkligen lärorikt att träna med duktiga personer. Tina vallade även fint med Milo och Phoebe. Phoebe är för övrigt en superfin liten tjej. Jag gillar hennes utseende skarpt.
Jag tvärsomnade med hundarna i soffan när jag kom hem. Hebbe och Kim spelade spel men jag bara sov mitt i. Vaknade lagom till melodifestivalen. Jag hejade på Måns Hope and Glory och Heats 1000 miles, men det var helt okej, även om det var en chock, att La Voix vann.