På fredagen hämtades hundarna tidigt på dagis av husse. Anna och jag möttes sedan upp i Ursvik för promenad 2,5 km och därefter springning gul 5 km. Efter lite borstning av Chenin på parkeringen och skjuts av ensam kvinna till t-banan mötte jag upp Hebbe och vänner i Sundbyberg för mat.

Igår åkte Anna och jag till Ingrid för att valla. Chenin fick vara hemma hos mamma under tiden. Doc och Choice fick två pass var. Ingrid körde med sina och Tina var där med sina busar också. Choice gick in med alldeles för hög hastighet, dock i stort sett helt bitfri. Efter att ha stannat upp och lagt henne började Choice tänka lite och gick sedan riktigt lugnt. Kanske var det värmen… Då kunde jag äntligen börja träna lite vallning och inte bara attityd. Vi provade ta in och ur i mittenfållan. Jag övade också på höger och vänster när fåren var i fållan men det gjorde henne mest frustrerad. Stanna och ligg övade vi också på. Andra passet föste Choice fåren jättefint men sedan sabbade jag det. Nästa gång ska vi hårdköra fållarbete.

Jag hade hoppats hinna rida, men efter vallningen var det dags för tur till storebror som fyllde 33 år. Hann nätt och jämnt hämta upp Chenin och sätta mig på golfängarna för lite borstning av Chenin innan det var dags för färd till Tumba. Fika ute och mer solbränna. Sedan middag med Hebbe i Sundbyberg innan jag åkte till stallet. Ingen ridning dock eftersom Chenin behövde promenera lite och jag orkade inte göra både och. Så promenad för samtliga inblandade djur och sällskap fick vi också.

På kvällen tänkte jag gå ut men somnade istället till Lisas röst. 🙂

Idag blev det spår i Kista med Anna när det visade sig vara molnigt och blött i marken. Chenin gick långt och bra. 6 föremål och hon missade något bara. Choice fick ett 300 m spår som började på äng men gick in i skog. Hon gick pissdåligt första sträckan och åt mest rådjursskit, men råkade snubbla över apporten mer eller mindre. Därefter gick hon fint, lite fladdrigt men bra tempo så det var helt godkänt. Hon tog alla apporter.

Efter spår och skogsövningar åkte jag till Kista för kort lydnadsträning. Jag trodde Choice skulle vara helt slut men hon var pigg som inget alls. Chenin och Choice fick varsitt pass. Choice fick bl a köra stegen, apportering och kedjning med hopp som avslut. Jag passade också på att variera mina belöningar men Choice har ju inga bithämningar och bet hål på handen direkt. Framförgående blev det också, måste fråga Lisa om det bara. Chenin fick köra på med apportering, framförgående, target och ner.

På kvällen såg vi Robin Hood på bio, premiär för oss på Filmstadens biograf som boende här. Patrik, Veronica, Marc och Åsa var med. Filmen var jättebra.

Bara jag vaknar halv sju på en söndag och går upp. Jag kände mig lite stressad att hinna med allt som jag planerat. Jag började med lite städning innan det blev ordentlig sväng med hundarna. Efter det sprang Choice och jag drygt Lötsjön – 3 km. Sedan mer städning och frukost innan det blev skogen och spår med Anna och Sofie. Chenin fick ett 300 m godisspår att gå fram och åter i. Jag glömde att jag lagt en pinne i mitten men det missade inte Chenin. Vid en vinkel på en större stig blev hon distraherad av rådjurslukt annars bra. Insåg också att jag inte har något tålamod, återigen, och märkte att hur snabbt jag börjar gå efter Chenin svalt en godis avgör hennes tempo väldigt mycket. Inte förvånande i sig men mer förvånande att min personlighet är sådan att jag omedvetet gör det. Choice fick ett kort ängspår på 100 m. Tidsbrist gjorde att jag gick det själv. Bra start och markering av första pinnen. Choice misslyckades sedan att övertyga mig i sista vinkeln så jag selade av och letade slut där jag trodde det var. Choice fortsatte då själv och när jag vände mig om stod hon med slutet i mun. Stackars hundar som har en så oduglig matte… Doc och Tristan gick enligt uppgift också bra och Anna och jag analyserade Docs andra spår tillsammans. Dalton vet jag inte hur det gick för eftersom jag hastigt var tvungen att åka. Efter träningen blev det nämligen några timmar på jobbet för hundarna och sedan god tacomiddag hos bror Micke och Sanna.

I torsdags sprang vi med en kollega i Hagaparken. Först promenad med övertaggade hundar som fått korn på vatten. Sedan springning med Choice. Nytt ställe var tydligen galet kul och nytt sällskap gjorde mig motiverad. 5,7 km blev det och därefter rehabsimning i poolen för båda tjejerna. Chenin simmade 3 gånger 5 min.

I fredags åkte Hebbe, jag och hundarna iväg till Marianne och Gunnar i Oxelösund. Först en snabbvisit med valpmys. Valpar i världens finaste färger! Och sedan till hagen och fåren. Choice och jag hade fått det stora förtroendet att klara oss helt själva. Efter inte alltför mycket meckande hade vi fått in alla fåren och plockat ut en lagom skara i fållan. Choice gick såklart in med galen attityd, precis som om vi aldrig tränat. Jag klarade inte riktigt av att säga till henne själv så Hebbe hjälpte till och då föll bitarna på plats igen. Vi fick till två bra pass i fållan, utöver hämtningen och tog oss sedan ut på öppen mark. Vid det laget hade Choice lugnat sig lite också. Då gick hon skitbra. En blick åt varannat håll när jag gick framlänges fick henne att gå utan alldeles för mycket pendling. Hebbe sa också att det såg lugnt och fint ut. Vi filmade lite men pga datakrasch tänkte jag att ni får hålla till godo med mindre fin vallning från lördagen när vi ska ta in stora flocken. Datorn vill dock inte riktigt samarbeta vad gäller den filmen.

Samtidigt som mörkret föll for vi vidare till Lisas landställe där Lisa och Linda och en mängd hundar befann sig. Några timmar aussieprat innan vi somnade i morfars rum. Vaknade på morgonen och hittade en blodpöl på täcket, funderade på oväntat löp innan jag hittade en stor fästing mitt i. Choice gissar jag på, hon är ju väldigt omhändertagande om sig själv. I alla fall åkte vi tillbaka till Oxelösund för att delta som passiva på den vallningskurs som Marianne och Gunnar anordnade med Sandra Zilch. Extra spännande var det förstås att lyssna eftersom Sandra äger Naishe som är pappa till Choice. Med på kursen var Lisa och Linda med Loi och Modja, Harriet med Noah och Voys, Cilla med Swip, Choice syskon Florence och Milton, Micke och Ramsey, Cathis och Riffe samt Stina och Caliber, även Jacob och Cash var delvis med och några fler passiva från Libbys kull i somras. Extra roligt att se Caliber förstås som tagit sig ner från de norra delarna av Sverige. Vi började med teori som kändes riktigt bra, ner på detaljnivå och analysera. Hennes hundsyn kändes dessutom väldigt bra (något jag alltid oroar mig för med nya instruktörer). På många sätt var hon väldigt lik Peter Nilsson men det var några olikheter också. Hon jobbade till exempel inte lika mycket med press utan mer med placeringar, vid flankeringar föreslog hon att man hjälpte hunden genom att, efter ha fått ut hunden (vilket gjordes genom att skärma av alla andra vägar snarare än med hot/press), gå åt motsatt håll. Jag tyckte också Sandra jobbade väldigt bra med Micke och Ramsey i fållan. Däremot hade jag lite svårt för hur Loi hanterades. Det är en hårfin linje mellan att bemöta en hunds envishet och att göra en hund osäker. En hund med attityd (som många aussiekillar har) kommer inte direkt ge sig i första taget. En hund som har mycket i sig antar ju gärna utmaningar så där tycker jag man ska undvika att lägga den pressen. Loi i vallningssammanhang är ju inte helt olik Chenin i vardagssammanhang 🙂 och om jag skulle sparat på alla ”goda råd” jag fått, skulle jag haft en hel bok. Folk har en förkärlek till hundar med mycket i. Dessvärre har de ofta inte bakgrundshistorian och känner inte till hunden speciellt väl så det brukar inte arta sig väl. En stor skillnad är dock att jag kunnat välja bort råden vilket inte är lika lätt att göra när en vallningsinstruktör står med ens hund. Usch, jag led lite med Lisa och Loi när det kändes som att Loi inte direkt blev bättre utan sämre efterhand. Inte kul när ens hund går igång och frustrationsskäller i ett. Där gillar jag mer Peters stil att klappa om dem och säga något i stil med ”Ta det lugnt, jag ska visa dig!” Jag hade t o m glömt bort att det var så han gjorde eftersom det aldrig användes på Choice. Men det viktiga är att ta med sig det man gillar.

En annan sak som jag gillade var att Choice lugnade ner sig väldigt mycket utanför vallningen när hon fick gå lös. Hon körde t o m lite busrace med Caliber, Voys och Noah – den senare i hagen, utan att ens försöka dra till fåren som vallades av andra. I koppel däremot är hon inte lika lugn, fin och tyst.

Något som däremot inte var lika kul var det ständiga regnandet. Vi kunde haft lite mer tur med vädret.

Chenin kom på att man kunde riva hela gallret i bilen och hoppa runt, håra ner och skälla de få gånger Choice vallade. För hennes del blev det annars dikesbad och ängspår där hon gick som en klocka! Jag tänkte egentligen att Choice också skulle få ett spår – och det tänkte hon med som sprang iväg mot fältet – men jag orkade inte och hon var ju ändå helt slut efter kursen. Efter avslutad kurs stannade Hebbe och jag nämligen kvar och körde ett eget pass där vi tänkte anamma Sandras råd, men återigen fick jag fokusera på rätt attityd hos Choice – prioritering! Denna gång gick intagningen helt OK, men avskiljningen desto svårare. Ett par gånger försatte jag dessutom Choice i lite för avancerade uppgifter men hon gjorde så gott hon kunde och jag grälade på mig själv i huvudet. Efter ett kort pass i fållan som var lerig och snorhal gick vi istället ut på fält. Det kändes som att Choice hade behövt vara kvar lite längre i fållan dock för fåren kändes lite flyktiga (dragningen till stallet var stor denna kväll) och då var hon taggad till tusen och lugnade sig inte riktigt så mycket som jag skulle velat. Choice var dessutom helt slut stackaren och när koncentrationen brister faller hon lätt tillbaka till kontroll genom att nafsa! Men sedan fick vi till bra flyt och idag till skillnad från gårdagen kunde hon plötsligt stanna på kommando.

Choices och mina svårigheter i högervarv. Men vi lär oss!

Anna och Doc i samspel

En tom helg, skönt trodde jag. Lugn och ro, men icke. Film i form av 2012 med Hebbe på fredagen. Kan vara en av de värsta jag sett. Dålig, overklig, förutsägbar, mörk, tragisk, humorlös, ounderhållande m m. Som Hebbe uttryckte det så var det en förolämpning av ens intellekt. Vilket slöseri med tid. Rekommenderar ingen att se den!

Pratade med Frida som haft tråkiga dödsfall i familjen.

Lördag blev det städning innan jag mötte upp Anna i skogen för lite spår. Tror på det stora hela att vi var väldigt nöjda med samtliga hundar. Chenin fick ett långt godisspår som hon gick väldigt noggrant och lugnt i, tog vinklar bra och letade metodiskt rätt när hon kom utanför. Hon missade i stort sett alla föremål, men jag var nöjd ändå och framförallt var hon tillfreds med att det blev lite längd på spåret. Fram och tillbaka gick hon kanske ca 500 m.

Choice fick ett ca 300 m spår av Anna. Hon missade också en pinne men gick väldigt bra. Hon hade ett bra driv och tryck idag som jag gillar. Hon kändes motiverad och taggad hela tiden men blev trött mot slutet. Hon hade lite tapp vid en stig på kalhygget men när jag väl sa spår igen, vilket jag är väldigt försiktig med efter att ha fått Chenin att fråga för mycket, gick hon på direkt. Det gäller för mig att förstå att det är två olika individer.

Efter spårning blev det hem för lunchintag innan jag åkte vidare till jobbet för att få lite gjort några timmar. Man kan ju tro att hundarna skulle vara trötta och sova medan jag jobbade, men efter bara någon timme vaknade de och såg uttråkade/hungriga ut. Några timmar till fick de dock stå ut innan det bar hemåt. Hem kom vi och tvättning stod på schemat till sent på kvällen. Vi påbörjade också filmen Benjamin Buttons. Världsklass jämfört med 2012, vacker och underhållande. Kanske lite lång, räcker med en gång så att säga.

På söndag var det dags för vallning. Med bilen aussiefylld bar det av till Oxelösund med Anna, Lisa och pojkarna. Choice fick fyra pass och ögonen gick i kors på stackaren. Först tre pass i fålla och sedan ett pass ute. Ambitionerna var höga; träna stanna, stopp, attityd, avstånd, flankeringar, hämt, trånga situationer, skicka mot huvudena, lugna höger och vänstervarv, fösning. Rätt snabbt blev det uppenbart att jag fick koncentrera mig på ett par viktiga saker istället för allt jag ville. Framförallt attityden inkluderat bitandet i huvudena och heelingen som hon tar till bara för att det ska gå fortare (vi är inte helt överens om vilken hastighet vi ska hålla i fållan). Jag tyckte träningen gav resultat. Fick även förklarat det här med stanna av Gunnar och skillnaden mellan stopp och stanna (lydnadsmänniska som man är var det såklart förvirrande). Choice svårigheter i högervarv gjorde sig också påminda. Något konstigt har hänt för hon blir avvaktande, eller springer runt mig eller rusar bak och försöker nafsa, medan när vi möts upp på vänster går hon lugnt och fint bak. Kanske har jag hjälpt henne bättre på vänster genom att oftast skicka henne på vänster från start. På slutet fick vi dock till lite mjukare vändningar även på höger så det ska nog gå.

Chenin var också med, men uppför sig dessvärre inte så exemplariskt utanför hagen att hon kan vara med så mycket som jag skulle vilja. Jag la ett ängspår till henne. Hon gick väldigt hetsigt och inte alls lika noggrant och lugnt som igår, men det förväntade jag mig inte heller med nya marker och fåren alldeles inpå knuten. Efter ett tag gick det dock något lugnare.

På vägen hem sov Doc och Choice djupt tillsammans, trötta som få.

Själva påsken har spenderats på vallkurs för Peter Nilsson i två dagar tillsammans med ett gäng Crofter Holdings-hundar. Det var en otroligt värdefull kurs där Choice fick lite att fundera över i sitt lilla huvud. Bara efter helgen är hon nästan helt ren från bitandet, även om det kommer behöva underhållas ett bra tag framöver. Jag fick i alla fall massa bra metoder och tekniker med mig hem. En sammanfattning av några saker jag ska tänka på framöver:
– Förstärka mitt nej, följa upp varje gång.
– Få henne att stanna av sig själv när jag stannar.
– Vara mer konsekvent med mitt stanna.
– Inte träna attityd genom att gå runt fållan i cirklar utan djurkontakt.
– Kontrollera att hon inte gör rusningar när vi möts upp på fårens högersida, genom att möta upp tidigare.
– Inte undvika att tvinga henne mot huvudena för att konfrontera hennes bitande istället för att undvika problemet.
– Börja med fösning i koppel med fokus på djuren utan att låta henne gå runt. Behåll målbilden.
– Träna flankeringar, gärna ihop med tillsägelse och pssch-ljud.
– Vara konsekvent med ljuden, fram-ljud och runt-ljud.
– Inga mer redskap för att få henne att ha rätt attityd i vallningen.

Jag känner mig otroligt tacksam mot Peter för stor hjälp framåt i vallningen och uppmuntrande ord. Det är verkligen skönt med instruktörer som vet hur man lyfter deltagarna än sådana som bara ser det negativa. Här följer vallningsfilmer, utan bett och rusningar efter helgens kurs! 🙂