Våra nya inneboende
Jocke och jag tog ett varv runt Lötsjön i sommarvärmen innan åskvädret kom över Sundbyberg. Chenin har ingen träningsvärk efter alla dagars simning så nu är det bara att köra på.
Hebbe och jag har upptäckt att vi har många fler inneboende än Chenin och den man som bor i uthyrningsdelen. I skafferiet närmare bestämt, har ett stort antal mjölbaggar flyttat in och bosatt sig i diverse livsmedel. Med stor underdrift kan jag meddela att jag inte är något större fan av skalbaggar, eller insekter över huvud taget om sanningen ska fram. Man kan också säga att jag får hysteriska panikattacker av kryp. Följden av mitt beteende är att Chenin hoppar och skäller på mig varje gång samtidigt som hon, oftast förgäves, försöker äta upp flugor och andra flygfän som råkar befinna sig i vår omedelbara närhet. Eller omedelbara närhet hit och dit, för hennes del räcker det med att hon hör att vi har inkräktare i lägenheten så går hon på jakt. Tyvärr känner jag ingen uppskattning av Chenins beteende även om hon bara försöker hjälpa till dels för att hon kan skada sig om hon sväljer fel flygkryp, dels för att jag egentligen inte tycker man ska döda oskyldiga djur enbart pga att jag har taskiga nerver. Här hamnar jag ofta i en inre konflikt med mig själv där jag först skriker av rädsla och därefter skriker inte döda, varpå mördaren ofta tittar skeptiskt på mig och undrar hur jag är funtad. Vill du ha kvar den eller inte? Varpå jag föreslår att vi släpper ut den. Mjölbaggarna börjar jag emellertid känna en mindre tolerans gentemot. Ikväll har jag därför ett annat jobb än enbart karaoken på Metropol att ta hand om. Min gissning är att jag kommer stå och peka lätt hysteriskt medan Hebbe slänger mat och Chenin lätt upp i varv står brevid och undrar varför denna uppståndelse och framförallt varför vi slänger ut prima varor kryddade med lite extra protein. Man jag svär, jag kommer inte vara nådig, allt och alla ska bort!