Det blev till att gå upp tidigt på lördagen för att komma iväg i tid till SASK:s vallningsclinic i Skärblacka, men det var det värt. Malin och jag packade ihop oss med Chenin och Moa. Löjligt att man packar så mycket för att vara borta över en dag, men eftersom vädret inte gick att lita på tog jag både bikini och regnkläder med mig. Som tur var fick jag bara användning för den förra, men vädergudarna kunde gott bjudit på lite svalare väder för hundarnas skull. på grund av vädret var det inte heller lämpligt att lämna hunden i den bastu till bil som var alternativet, vilket innebar att Chenin fick sitta med vid hagen. Jag började med att försöka gömma Chenin bakom Lisa och Linda för att minimera hennes utsikt över fåren. Stor underskattning av Chenins vakenhet, hon var ju förstås inte dummare än att hon upptäckte fåren direkt. De första åtta passen medförde därför ett antal skrap-, bränn- och rivsår. Jag började förstås med att snällt avleda med frolic, grisöron, korv och ett antal andra godissorter, men när godiset började sina insåg jag att det var dags att ta i med hårdhandskarna. Jag kom nämligen till insikt om att jag inte löste problemet utan bara sköt upp det. Hursomhelst så lugnade Chenin ner sig något med tiden.
Vid lunch tog jag tillfället i akt att fråga den duktiga instruktören Bjintze om tips för mig och Chenin. Mycket fållarbete föreslog han för att minska Chenins tryck på fåren och för att få till ett stoppkommando. Han menade att lydnaden i fårhagen måste disciplineras och är svårt att få genom att bara samarbeta.
På det stora hela kan man säga att fåren under dagen var väldigt springiga. Det var därför intressant att se hur hundarna löste denna svårighet. Extra skoj var det förstås att se Chenins lillasyster Lova i vallningen. Det var inte annat än att man kunde skönja vissa likheter dessa Chess Players emellan. Sen måste jag nog säga att höjdpunkten var att få träffa Harriet och hennes härliga hundar. Noah tog mig förstås med storm eftersom Chenin började löpa under dagen.

Långa promenader, simning i Lötsjön, vattengympa i fontänen, promenad uppför backar, lydnadsträning inklusive kryp som jag inte vågat köra sedan det smärtade till i ryggen på henne, massage, tejp under högertassen, lätt joggning i trav är vad som gäller för Chenin nu. Inte en skymt till träningsvärk. Yes!
Jag fick idag besked om att jag ska gå introduktionskurser för jobbet. Tre stycken närmare bestämt med start den 20 augusti. Typiskt, sommarlovet är över för mig om redan en vecka. Jag har förstås ingen hundvakt och Chenin kommer vilken dag som helst börja löpa.
Ikväll är det dags för karaoke på Metropol. Jag lyckades byta bort Weissen och får därmed två timmar extra sömn, vilket jag behöver för att köra till Skärblacka imorgon och vara med på clinicen, därefter köra hem på eftermiddagen och sen gå på kräftskiva på kvällen.

Precis som jag anade blev jakten på de inflyttade som jag beskrev igår. Hela skafferiet är nu rensat och ungefär en tiondel av matvarorna är kvar. De ovälkomna gästerna hade krypit ner i flertalet påsar men det stora partyt hölls i mjölpåsen och ströbrödspåsen.
Karaoken gick finfint igår. Alla där nere är verkligen supersnälla numera. Varje gång jag jobbar får jag höra av stammisarna hur bra det är och att det är kul att jag alltid är så positiv och glad. Vilket förstås gör mig på ännu bättre humör. Hur illa folk än sjunger så finns det alltid någonting bra att säga om framträdandet. Bra underhållning, bra volym, stark röst, stort mod osv. Samtidigt tror jag att anledningen till att jag alltid är på bra humör är att jag vet att det bara är ett tillfälligt jobb. Jag skulle nog aldrig kunna jobba heltid med massa fulla människor.
Idag har varit en härlig träningsdag för Chenin och mig. Förutom långpromenader hann vi med ett lydnadspass som verkligen kändes kanon. Chenin gav allt och var riktigt fokuserad på bara mig. Under kvällen var det dags för skyddsträning igen. Chenin skötte sig bättre än någonsin. Hon var relativt tyst när hon satt uppbunden medan de andra körde och när det blev hennes tur lyssnade hon på mig och väntade till hon fick ta bitstocken. Därefter tränade vi loss-kommando och att hon skulle backa när figgen blev passiv. Det kändes som ett riktigt bra pass, det bästa hittills. Jag kommer inte bråka på henne mer när hon gör fel utan göra om, göra rätt och hjälpa henne så hon inte gör fel och går ur hand. Jag tycker det passar henne bättre som hund och håller helt klart ner hennes frustration. Sen får andra tycka vad de vill…

Jocke och jag tog ett varv runt Lötsjön i sommarvärmen innan åskvädret kom över Sundbyberg. Chenin har ingen träningsvärk efter alla dagars simning så nu är det bara att köra på.
Hebbe och jag har upptäckt att vi har många fler inneboende än Chenin och den man som bor i uthyrningsdelen. I skafferiet närmare bestämt, har ett stort antal mjölbaggar flyttat in och bosatt sig i diverse livsmedel. Med stor underdrift kan jag meddela att jag inte är något större fan av skalbaggar, eller insekter över huvud taget om sanningen ska fram. Man kan också säga att jag får hysteriska panikattacker av kryp. Följden av mitt beteende är att Chenin hoppar och skäller på mig varje gång samtidigt som hon, oftast förgäves, försöker äta upp flugor och andra flygfän som råkar befinna sig i vår omedelbara närhet. Eller omedelbara närhet hit och dit, för hennes del räcker det med att hon hör att vi har inkräktare i lägenheten så går hon på jakt. Tyvärr känner jag ingen uppskattning av Chenins beteende även om hon bara försöker hjälpa till dels för att hon kan skada sig om hon sväljer fel flygkryp, dels för att jag egentligen inte tycker man ska döda oskyldiga djur enbart pga att jag har taskiga nerver. Här hamnar jag ofta i en inre konflikt med mig själv där jag först skriker av rädsla och därefter skriker inte döda, varpå mördaren ofta tittar skeptiskt på mig och undrar hur jag är funtad. Vill du ha kvar den eller inte? Varpå jag föreslår att vi släpper ut den. Mjölbaggarna börjar jag emellertid känna en mindre tolerans gentemot. Ikväll har jag därför ett annat jobb än enbart karaoken på Metropol att ta hand om. Min gissning är att jag kommer stå och peka lätt hysteriskt medan Hebbe slänger mat och Chenin lätt upp i varv står brevid och undrar varför denna uppståndelse och framförallt varför vi slänger ut prima varor kryddade med lite extra protein. Man jag svär, jag kommer inte vara nådig, allt och alla ska bort!

Vi kom inte med på SASK:s vallningsclinic på lördag 🙁 Det skulle vara kul att åka dit som passiv deltagare, men vad gör man med hunden hela dagen i så fall? Jag har ju inte ens kombi så hon blir instängd i bilen hela dagen och det känns inte så skoj. Om hunden inte sitter och skäller får man ha hunden med sig. Hehe, skulle tro att det finns en loppa som skäller rätt ihärdigt om inte hon får träffa fåren… Alternativet är att jag endast åker och kollar på trial på söndagen och i så fall får jag sällskap av Malin. Men jag tror jag lär mig mer av att vara med på clinicen, då kan man fråga saker också. Samtidigt vore det skoj att se hur en trial går till.
Efter lite tvekan bestämde jag mig för att anmäla mig som passiv deltagare och göra mitt bästa för att hålla Chenin lugn. Trial kommer jag få möjlighet att åka på den 15-16 september när Crofter Holding arrangerar det.
Chenin fick tre simpass idag när vi var i Ålsten med Jocke och Marc och detta är fjärde dagen i rad som Chenin simmar.