Kissen är kvar. Han mådde dåligt i torsdags men efter lite tid repade han sig väl. I lördags var jag förbi och ingick i projekt klippa, tvätta, kloklippa Kisse tillsammans med mamma. Mormor och Chenin försökte också vara till någon slags hjälp. Innan kloklippningen blev Chenin utlåst från köket för säkerhets skull. När Kissen fräser och fäktar åt alla håll vill jag inte ha en liten snärta som assisterar. Mormor är inte lika lätt att göra samma sak med 🙂 Katter har nio liv eller vad säger man?

På mässan köpte jag en fin ny ljusblå spårlina eftersom den jag har är en tråkig gröngul som jag haft i snart 15 år. För ett par år sedan hade jag en grön fin spårlina, men eftersom den varit puts väck i flera år var det äntligen dags för ett nyköp. Tror ni inte på sjutton att den gröna spårlinan kommer fram då? Efter så många år och så mycket letande! Det var när jag letade ridutrustning på vinden igår som jag hittade en konstig påse. I den låg grön fin lina, tjänstetecken som Chenin växt ur och massa hundkex. Så nu har jag två tjänstetecken, ett alldeles för stort och ett något för litet. Det som passar dröjer väl ytterligare år innan det kommer fram. Märkligt att saker alltid har en förmåga att försvinna. Köper jag ett nytt tjänstetecken så kommer det som passar säkert fram fortare än kvickt.

I fredags var vi på julfest med jobbet på Munchenbryggeriet. 660 personer var där och maten var finfin. Jag tog det rätt lugnt med alkoholen till skillnad från vissa andra. Ändå lyckades jag på något vis förlora min plånbok. Idag ringde dock en okänd tjej från kontoret som inte mindes så mycket från kvällen men som hade hittat min plånbok i hennes handväska. Märkligt mysterium, men väldigt roligt. Största delen av kvällen spenderades på dansgolvet. Efter säkert tre timmars dansande var munnen uttorkad och fötterna ömma. Min chef studsade för övrigt runt som en studsboll på dansgolvet, hon påminde mig om en streckgubbe på Hebbes Iphone som dansar helt galen till musik. I ett svagt ögonblick blev jag inbjuden på hennes 40 års fest på Uppsala slott i februari. På vår avdelning finns det inte så många nya, men vi har en kille som började för två veckor sedan. Han påminner om Carl Philip och kallas därför prinsen. Killen var inte direkt nykter i fredags utan somnade på en stol, ett antal gånger. Lite pinsamt för honom, särskilt som vissa gruppchefer trodde att han skulle få problem på måndag. Men nejdå, de känner inte hans chef, han var bara stolt över honom. Det finns värre saker man kan göra.

På lördagen åkte Anna och jag med hundarna och spåra. Chenin hade vilt i spåret men valde duktigt spåret. Däremot gick hon galet i spåret pga viltet, vilket förstås gjorde opedagogiska mig rasande. Hon är verkligen duktig som väljer rätt men hon blir lätt okoncentrerad och totalt ohållbar. Jag höll på att slå halvt ihjäl mig. Nåja vi tog oss igenom och hon gjorde ett strålande jobb med spårningen på en grusväg. Ibland titt ut i skogen efter vilt, men för övrigt fin låg näsa. Docs spårande påminde lite om Chenins och Dalton såg jag inte eftersom jag låg gömd. Det gick dock undan och han villade bort sig lite på slutet, men fokuserade om och blev lycklig över att se mig på slutet, eller i alla fall över vad jag hade att bjuda på.

Idag har Chenin och jag varit i stallet hela dagen. Vi har gått igenom rutiner för islandshästen Gustur och jag har ridit. Gustur är härlig att rida även om han kan vara lite tittig och känslig i skritten. Chenin var lite vild och galen – inte alls så exemplarisk som jag är van vid att hon är. Hon fick promenera med en annan person och blev galet taggad när hon mötte upp oss med hästarna och det gick upp för henne att jag satt på. Det var bara till att kliva av. Efter det skällde hon pga situationen länge. Sen morrade hon åt settertik i stallet, skällde på stallkatten, skällde på kalvarna och stressade runt som ett ånglok i stallet till en början. Jag ville bara stoppa huvudet i sanden. Det enda hon gjorde bra var att hon var lyhörd för mig, höll sig nära mig i stallet, snäll mot barnen och gullig mot schnauzerherre. En plus och minuslista alltså. Dessutom charmade hon med vantlek. Jag är helt övertygad om att det kommer gå strålande nästa gång. Det brukar inte vara några problem, men starten blev lite knasig för henne idag.

Kissen föddes i november 1987 och vi fick honom lagom till min 5 års dag. Han var en parningskattunge och mina kusiner ägde pappan. Kissen var lite försiktig till en början och vi barn var på honom hela tiden. När vi köpte King 1990 var Kissen helt galen. Hund och katt slogs så fort de såg varandra. Kissen gömde sig mest under sängen och rev mot allt han såg. När King försvann 1994, fick vi se en mer social sida av Kissen. På bara några år blev han väldigt trevlig och gosig. Sedan dess har Kissen gått bra och kännt sig trygg med alla hundar. Chenin är den femte hunden i hemmet för Kissen och förstås en hund som sätter hans tålamod på prov. Favoriten är helt klart Lazy som Kissen ofta stryker sig runt när hon står och dricker. De senaste året har Kissen snabbt blivit väldigt gammal. Han rör sig mindre och gör egentligen inget mer än sover, äter, dricker och spinner när han blir klappad. De senaste året har han varit borta mer än en natt vid tre tillfällen. Han som aldrig brukar gå längre än runt tomten har säkert blivit förvirrad. Igår hittade vi honom på grannens veranda. Tyvärr verkar han inte må helt bra och det är nog dags för honom att gå vidare. Vi fick 21 år med honom och det kan nog inte de perserkatter som föds nuförtiden matcha. Vid annat tillfälle ska jag sparka lite på perseraveln, men inte idag.

Barcelona var helt ok. Jag såg inte mycket av staden, utan bodde på ett flott hotell ovanför Sitges. Jag var ensam från Sverige och umgicks med folk från Tyskland, Holland, Frankrike, Polen, Luxemburg, Ungern, Finland, Bulgarien, England, Irland, Italien, Brasilien osv. Kursen var riktigt bra och man koncentrerade sig noga hela tiden eftersom det krävdes att man var delaktig och svarade på frågor om sitt lands beskattning kontinuerligt. Man kom snabbt in i engelskan, så det var inga problem så länge man inte försökte prata med fransmän som hade värsta accenten. Flygresorna var helt fruktansvärda – jag blev dessvärre väldigt flygrädd. Jag gjorde bort mig på planet och var tvungen att hälla i mig vin för att inte behöva ta tåget från Köpenhamn. Jag kom hem full och lycklig på onsdag natt alldeles lila runt munnen. Jag kommer nog inte flyga själv igen och får nog överväga en psykolog… Fast om det hjälper vet jag inte, jag var lite mindre rädd när jag satt och drack vin med en familjemamma än när jag hade en pilot och en psykolog brevid mig 🙂

Chenin har varit med mamma och pappa två nätter och sedan med Jocke en natt för att slutligen spendera kvällen med husse i väntan på mig. Det är alltid ett kärt återseende. I morse tog jag en välbehövd sovmorgon för att sedan spendera tre timmar av kvällen i telefon med SASK styrelse.

Packat och klart! Nu ett kort spår för Chenin och sedan avfärd mot Arlanda med Jocke. Efter avsked av Chenin blir det Barcelona.

Ett snabbinlägg måste jag hinna i alla fall. Chenin och jag är helt slut efter en dag på mässan. Det blev tidig uppstigning för färd med pendeltåget till Älvsjö. Nora missade i vanlig ordning tåget, trots att hon fick hela 5 timmar på sig efter vårt samtal. En stövardomare underhöll mig istället med etiska domarregler på väg dit. Väl framme i montern strax före nio började jag med att försöka hänga upp skynket med loggan. Det hamnade snett på tvären och jag blev snart upptagen av både kända och okända ansikten. Vilken anstormning alltså! Jag kan nog påstå att Lisa, Linda och jag jobbade non stopp med att prata med olika typer. Två Östermalmsdamer verkade vilja köpa Chenin direkt på stört, efter några trevliga samtalsminuter konstaterade de att de istället skulle gå mot sällskapsraserna! Många ville prata och fråga om vallning, vilket förstås var superskoj. Chenin tjurade på stackars Zombie annars har det inte varit en sur min. Alla monterhundar var exemplariska. Jag befarade att de skulle tröttna på klappar innan lunch, men förvånande nog inte alls. Något halsont hade vi människor vid lunchtid, då det var dags för rösten att vila eftersom rasparaden började. Chenin och Eskil fick representera rasen tillsammans med mig utklädd till cowboy och det gick fint. Men vägen till och från finalringen var full med folk och hundar. Chenin drog i vanlig ordning för fullt och Eskil flörtade med allt (tik eller hane inte så noga). Resten av dagen flöt på i samma takt som på förmiddagen. Efter kl 15 lugnade tempot ner sig och jag fick chans att ta en shoppingrunda. Det blev förstås alldeles för mycket inhandlat för att kunna ta sig hem; grisöron, kalvöron, tuggben, malda tuggben (Lazys årskonsumtion), en ljusblå spårlina (förra året fanns det en som Lisa köpte, i år fanns det en till som jag köpte), en bur (Diana, jag och ytterligare en person köpte slut på samtliga burar i den storleken). Nora hjälpte mig till stationen och mamma mötte mig i Sundbyberg med bilen.

Imorgon får Linda och Lisa klara sig med Malin och det kommer förstås gå strålande. Tack för en trevlig dag tjejer och Eskil. Lycka till imorgon!

Plötsligt dök det upp 10 personer här. Hebbe bjöd över två kompisar för att spela playstation. Plötsligt är det fullt hus och högljutt. Men jag trivs alltid i röran, även om jag är så trött att jag somnar sittande. ”Camilla, vad tyst du är idag”, jag bjuder på det idag! Min hals är helt förstörd nu, stämbanden är så trötta att de inte orkar överrösta musiken. Jag lyssnar och skrattar istället, det är förstås underhållning på låg nivå här nu. Chenin visar upp alla sina leksaker som husse städat undan och alla är grymt imponerade att hon har så fina strumpor m m. Plötsligt försvinner alla till Garbo och Chenin och jag kan i lugn och ro och just nu med viss lättnad gå och lägga oss.