Choice och jag har nått ett genombrott. Vi lekte med en strumpa utanför på gården och det kändes bara som att det klickade. Tidigare har hon ju släppt strumpan om man ropat minsta på henne. Nu körde vi först kamplek, sedan tävling om försten till strumpan, sedan den-är-äcklig-leken. Choice var galen över att jag inte tog den och kampade med henne. Efter mycket tjat och när hon jagat ikapp mig med strumpan ett antal gånger gav jag med mig. Vi gjorde om leken flera gånger. Jag visste väl att det skulle bli en uppletandehund av henne också så småningom 🙂

Men jag tror nog tandlossningen är på G. Hon sprang efter mig och bet mig i armen samtidigt som hon skrek till. Jag har inte kollat i munnen ännu men det kan ha varit något som knakade. Nåja om det kan hålla henne borta från att äta upp fler internetsladdar är jag nöjd.

En annan rolig grej som är lite typiskt valpar. Hon har ju lärt sig inkallning fint när man ropar på henne, men mest med mig vad jag vet. Så ropar Hebbe på henne när vi är ute tillsammans, då springer hon till mig. Det har hänt flera gånger nu och är så gulligt. Jag får motstå att ge henne en godis för det. Tanken är ju rätt i alla fall! Hon har lagt ihop så pass mycket att om hon hör ordet Choice så springer hon till matte.

Chenin vill gärna vara ute längre. Hon ropar efter rottweilerhane och vill bli klappad av barnen. Vad som helst roar henne just nu. Hon är ovanligt snäll mot Choice just nu. Så kom jag på varför. Hon är ju groggy i huvudet av morfinplåstret. Idag ska vi ta bort det hos veterinären. Choice lär ligga pyrt till när Chenin har morfin-abstinens!

På kvällen var vi alla väldigt uttråkade. Lägligt nog kom Frida över och kollade på Så ska det låta med oss. Sen försökte jag mig på kloklippning men det var ingen hit längre. Choice ville absolut inte att jag skulle hålla i tassarna ens. Det var samma sak förra veckan. Det känns ledsamt att hon inte litar på sin matte samtidigt som det liksom inte är något farligt. Förslag?