Ända sedan vi lämnade Slovenien gick allt utför. Eller nästan i alla fall. Vi rullade snart över gränsen till Italien och in i Triest. En pittoresk liten söt stad belägen precis vid medelhavet. Hebbe köpte en Iphone av senaste modell a la 3GS. Därmed hade vi tre Iphone av olika modeller i bilen. Efter att ha besökt kajen bestämde vi oss för att lite bad var på sin plats. Filten lades ut på några stenplattor medan vi tog en gallertrappa ner till det turkosa vattnet. Kallt, salt och vågor. Huden sved när man kom upp. Hundarna simmade lite men kisade efteråt med ögonen. Vi sköt upp lunchen till senare. Ett oklokt val när man är på färd genom Europa eftersom blodsockret snabbt går ner.

I Italien visade det sig snart finnas vägtullar till motorvägen som vi inte var helt överens med. Först fastnade jag med foten i väggtullen eftersom jag med foten på kopplingen sträckte mig efter en infartsbiljett. Det resulterade i en lång reva längst med stortån och en hel del blod. Inte heller av väggtullen gick speciellt bra. Vi försökte betala vad som stod på skärmen men fick en del pengar tillbaka medan maskinen spottade ut oläsbara kvitton. När bommen öppnades körde vi igenom vilket snabbt resulterade i punktering. När man monterat bilgrindar är det lite bökigt med punktering kunde vi snabbt konstatera. Allt går bara man vill dock. Efter lite meck hamnade vi till slut på Venezia camping village och installerade oss i vår Bungalow (som vi reserverat men som de först inte kunde hitta bland en fullbokad helg). Hungrig som vargar bänkade vi oss i serveringen, bara för att få beskedet att mat inte serverades förrän en timme senare.  Hungriga och trötta satt vi av tiden, oförmögna till att orka göra annat.

En ny dag på söndagen som bara kunde bli bättre. Efter en undermålig frukost tog vi oss till Venedig med en överfull buss. Hundarna åkte med av bara farten. I Venedig var det varmt och överfullt av turister. Vi letade efter bankomat och sedan biljetter till Vaporetto. Hebbe hade en åsikt om att hundarna borde lämnas hemma. Motvilligt kunde jag hålla med. Efter svalkning i Grand Canal tog hundarna och jag därför bussen tillbaka till Bungalowen där de spenderade några timmar av eftermiddagen själva, snällt separerade med en resväska. Hebbe och jag tog sedan en dyr taxibåt (80 Euro) till San Marco-platsen och promenerade därifrån tillbaka genom Venedigs smågator. Fin lunch på vägen precis invid Grand Canal och slutligen 5 minutersbussen tillbaka till Bungalowen. På kvällen tog vi med hundarna tillbaka till Venedig, efter en sur busschaufför som gapade om munkorg på hundarna i en tom buss och medpassagerare som försvarade oss. Väl där avnjöt vi den romantiska sidan av Venedig by night på en restaurant vid en bakgata med kanalutsikt.

Ungefär vid denna tidpunkt började Chenin rida lite smått på Choice. Hennes höglöp var över och det borde därför bero på efterlöpshormoner. På måndagmorgon fick vi punkteringen lagad, för ynka 170 Euro! Vid lunchtid kom vi iväg och vid middagstid infann vi oss hos Hebbes gamla fotbollskompis och dennes flickvän, som varit vänliga nog att bjuda in oss. De beskrev hur väluppfostrade alla hundar var i Tyskland och jag kände att mina två svart-vita var allt annat än det. Allt Chenin ville göra var att sätta på Choice. Tillsammans åkte vi alla in till Löwenbräus Biergarten i centrala München. Där sov hundarna tungt timme efter timme medan vi åt tysk mat och drack god öl. Så god att vi inte kunde motstå att dagen efter köpa med två backar Löwenbräu Helles och lite extra av andra sorter. Öl är stort i Tyskland. Det finns många bryggerier och det är stor konkurrans mellan dem. På väg hem efter en trevlig kväll fick vi lite rundvisning av München. Det märktes tydligt att de trivdes ypperligt i staden och av det vi hann se var det en väldigt trevlig stad, bäst beskriven som en förvuxen by. En trevlig överraskning helt klart.

På tisdagmorgon bar det av mot Rostock. Med 12 timmar till godo så använde vi samtliga. Vi tog många korta stopp och två större som varade på över en timme för rastning och solning på olika rastplatser. Vi hann precis till båten i tid och innan midnatt sov vi gott i hytten. På båten hem blev jag på det klara med att även Choice börjat löpa. Därav anledningen till mörka bloddroppar hemma hos Hebbes vänner trots Chenins löpskydd. Därav anledningen till Chenins maniska ridande på Choice. Därav anledningen till blodiga lakan i hytten. Hebbe körde hem från Trelleborg vid 6 på morgonen. Jag låg i dvala brevid instoppad med en bil som var packad till bristningsgränsen. En back öl vid fötterna och hundar som knappt skymtades i backspegeln. Vi gjorde ett längre stopp i närheten av ett älgsafari i Markaryd för dopp i sjö. Hundarna simmade på och Choice fick vara lös i vattnet för första gången. Skönt att inse att hon faktiskt själv kunde vända tillbaka till stranden.

Vilken resa vi haft! och tänk vad Sverige är bra ändå!