Det känns som att det går framåt nu. Chenins svullnad, som närmast kan beskrivas som en enorm bula, har gått tillbaka. Pigg har hon ju varit hela tiden, men nu är hon både pigg och uttråkad. Det innebär att det är full rulle, särskilt på kvällarna. Jag mutar med ben och det mesta för att hon ska varva ner men hon tar alla chanser att fara runt med strumpor, trakassera Choice, tigga godis (vilket om man är Chenin inte är en passiv sak) m m. Hon kräver helt enkelt miljöombyte och aktivering. Huvudsaken är att hon mår betydligt bättre och verkar ha mindre smärta. Fortfarande är det lite svårt på morgonen precis som innan operationen. Det oroar mig men jag försöker tänka på att hon faktiskt har ett avbrutet ben och därmed förstås medföljande inflammationer.

Choice surar över att hon behöver vara på dagis, men just nu, när Chenin inte är med, umgås hon med två grabbar. Enligt uppgift ganska lekfullt och det syns att hon är trött i ögonen på kvällarna. Hon har även hunnit jaga hare två gånger med mig. Mindre önskvärt förstås, även om jag uppskattar jakten i sig som alltid. Hon är rätt snabb så jag hade ingen chans direkt att få stopp. Dra i kopplet är hon också bra på, nu ska det minsann framgå att hon börjar bli tonnis. Men jämfört med hur Chenin drar i kopplet är Choice drag mest irriterande och visst tappar man balansen ibland men man faller inte framstupa.

Choice har roat sig med mycket springning. I tisdags sprang Anna och jag runt sjöarna. Otroligt nog lyckades Choice och jag hålla samma takt som Anna och Doc. Det berodde främst på att Choice var i koppel annars hade jag inte haft en chans att hänga på. Igår sprang vi 5 km med Anna och Jocke i Ursvik. Jag vill inte springa med Choice för mycket i koppel eftersom det blir rätt statiskt och hon är ju inte fädigvuxen i kroppen, så Anna och Doc försvann i fjärran medan Jocke och jag flåsade efter. Att det ska göra sådan skillnad på att springa med hund. Det beror förstås också på vilken hund man har. I början sprang ju Choice bakom mig men nu har hon förstått grejen och då är det istället galopp i kopplet. Chenin fick följa med till Ursvik. Resonerade att det var bättre för hennes huvud och allmänna välbefinnande om jag kunde trötta ut henne lite med miljöombyte. Sitta i Jockes bil och kolla på alla motionärer kändes som en lagom aktivitet. Lite måste det ha hjälpt för jag behövde inte muta med ben för att hon skulle ta det lugnt på kvällen. Men jag måste ständigt avbryta diverse lekinviter från Chenins sida.

Jag har kommit på att jag har en stor brist som hundägare. Jag avskyr att laga mat. Och det finns ju få saker som är så trevligt som att ligga i köket och kolla när personer donar med mat, enligt hundarna. Det är därför de är galet förtjusta i mamma. Alltid rusa ut i köket och ligga och titta.

En viktig sak som jag glömt skriva är att världens gulligaste Lisa bytte lampor i min bil när hon passade den och hundarna i måndags. Jag som suttit och kört i mörker utan att se något blev så tacksam!