Jag känner mig väldigt bloggsugen men alltid för trött eller upptagen för att få det gjort. Tunnelbanefärden ägnas åt metro eller telefonprat. På kvällarna somnar jag framför tv:n när jag borde läsa saker och borde massera Chenin. Men nu så…

Helgen ägnades i alla fall åt spår och springning i Jockes sällskap i lördags. Jag vet inte hur långt vi sprang men strax under 5 km förmodligen. Vi började mitt i lätta 5 km, råkade hamna på milen och genade sedan tillbaka i skogen. Spåren gick kanon, Choice gled av en gång och åt på skit varvid jag inte vet vad jag ska göra, men annars gick det fint. I söndags blev det jobb och även i fredags var hundarna med på jobbet. De är så fina och snälla som stadshundar att jag hotade med att det inte blir något mer skogen, stallet eller klubben – där kan verkligen de (läs: Chenin) bete sig illa. Det är skillnad med och utan förväntan. På kvällen åt Hebbe och jag på Vårsolen på Tuletorget. Vi satt ute med hundarna men det var rätt blåsigt så vi åt snabbt.

I måndags blev det lydnad för Choice och ordentlig borstning av Chenin – vårt hem är alldeles inhårat. På kvällen hämtade jag min bil som varit på service och skjutsade min moster, som i sällskap med mamma och mormor kom hem från Ungern, till Nacka. I tisdags blev det springning vid Lötsjön med Frida. Jag sprang nog knappt 2 varv totalt. Premiärspringning för Frida som inte kunnat springa på nästan 3 år.

Igår, onsdags, skulle vi egentligen på skott-träning i Kista men jag gick av fel och fick hämta hundarna innan bilen. Förlorade 40 min, som det tog att promenera hem och hämta bilen och därmed var marginalerna för att hinna med skott-träningen borta. Det gjorde inget för det var en mysig promenad i vårsolen. Istället blev det direkt tur till stallet och Gustur. Lagom till jag kom dit började det ösregna och hagla så planerad skritt-tur blev inställd. Jag fick också det tråkiga beskedet om att Gustur kommer att tas bort i juni eftersom han fortfarande är sjuk, mycket ledsamt. 🙁

Jag hade också ett trevligt hundmöte igår när en dvärgspets sprang fram. Eftersom jag förutsåg det hade jag redan släppt Chenin lös. Hon blev upprörd, skällde och jagade bort honom – hon var både glad och upprörd. Ägaren verkade inte bry sig. Jag sa att det var tur att jag inte hade henne i koppel eftersom hon inte gillar när hundar springer fram och med tanke på att hon dödat en tax (visserligen inte sant men man måste ju bättra på sitt rylte lite) – ojdå svarade ägaren, nej min är också aggressiv i koppel därför har jag honom lös… Därefter sprang han fram till en jackrussellhane. Verkligen underligt hur folk fungerar. Dagen innan så kom de två settertikarna som alltid är lösa, visserligen snälla och vågar sig inte hela vägen fram men hamnar alltid precis så nära de vågar vara bakom oss så att Chenin blir arg. Allt som krävs är att ägaren öppnar munnen och säger till dem att inte gå fram till oss, men nej han låter dem göra som de vill. Och jag har verkligen rytit åt honom när Chenin var sjuk för full hals så han borde känna igen oss. Eftersom Chenin är friskare nu släppte jag henne snabbt (så himla skönt att kunna göra det igen med framspringande hundar), hon lackade när de kom för nära inpå henne och fräste åt dem varpå de försvann snabbt till ägaren. Jag tror han undrade varför jag släppte galningen, kanske kanske att han kan kalla in sina nästa gång men det är nog inget att hoppas på.