Kvällskvist-tankar
12 oktober 2009Om inte Chenin blir frisk, glad och lycklig kommer jag gå under. Då har detta plågeri varit för jäves. Idag är hon påtagligt sämre, förmodligen på grund av att hon inte får annan smärtlindring än Rheumocam nu. Hon kan inte ligga still utan vandrar fram och tillbaka i hagen haltandes och snurrandes innan hon snabbt damper ner. Jag tycker det är fruktansvärt, men Hebbe den lite mer rationella påminner mig om att det är så här första veckan.
Vi skulle ta tempen idag för att hålla koll på att det inte är någon infektion i såret. Jag tvivlar på att det skulle vara det eftersom hon är pigg och glad i övrigt. Men någon temp fick vi inte ta. Tyvärr måste jag konstatera att Chenin vörjar bli lite småsvår att hantera i alla veterinärsituationer. Hon är ju gullig med personalen och så men bara en vaccinering gör att hon ger en misstänksam blick, även om det förstås går bra. Tidigare har jag kunnat tempa henne men försök att närma sig hennes bak med den prylen gjorde att hon satte in allt motstånd, dvs sprattel. Det gick helt enkelt inte; varken med mamma, själv eller med Hebbe. Jag bestämde mig för att prova med munnen men inte heller det fick man. När jag lugnat ner mig bestämde jag mig för en pedagogisk metod. Först fasthållning och det går ju alltid bra, därefter en sekund i munnen och snabbt ett bra. Därefter var tempen tagen inom en minut. Jag vet inte om det ger rätt resultat i munnen, men jag tror det blir det enklaste sättet framöver.
Några saker att bli upprörd på Strömsholm över:
- Ingen info om att Chenin skulle ha antibiotika, varken muntligt eller i hemgångsråden. Jag kom på det på söndagkvällen, lämnade in receptet (som jag hittat bland alla kvitton från Strömsholm) på måndagen och får ut medicinen först imorgon.
- Ingen info om när/hur/var de plåster hon har ska tas bort, såsom kanylplåster, stygnplåster och morfinplåster (som för övrigt är narkotikaklassat, inte ska följa med hunden hem utan tydliga instruktioner, inte får slängas i sopnedkastet och inte får beröras fysiskt).
- Ingen info om rehab såsom ståträning, massage, kylning m m. Inte heller har jag fått prata med någon annan än receptionister under dagen. Först imorgon kommer rehab ringa upp mig efter tjat från mig själv (Chenin var dessutom inte utskriven när jag ringde idag). Jag vet inte heller när jag ska påbörja treadmill.
- Utlämning av hund tar två timmar och sker i korridoren.
- Dessutom har jag betalat för direktreglering som jag inte ska ha och inte har fått.
Men vad gör man? Måhända att Strömsholm är stort och opersonligt, men Lennart kan ju sin grej i alla fall. Dessutom är telefonsystemet väldigt bra, dvs att man slipper kö och att de istället ringer upp.
Choice och jag var tvungna att ta en runda runt Lötsjön med Jocke för att komma på andra tankar. Jocke undrade om det var bra att springa med tanke på att hans fot gjorde ont. Men lite ansträngning hade han hört kunde vara bra för en nästan-inte-alls-stukad fot. Lite senare fick jag en bild på hans röda svullna fot som höll honom vaken. Tydligen var det inte alls jättebra att springa med den.


12 oktober 2009 kl 22:10
Du får vara rädd om Jocke – springa med stukad fot är absolut inte bra!!
Tur att du har Hebbe. Är rätt glad att jag slipper se Chenin just nu (om man får säga så). Vilket datum var det du ville att jag skulle ha henne?
Kram!
13 oktober 2009 kl 09:32
Ibland är dem bra att ha, killarna som klarar av att tänka rationellt när det egna ångesten gör att tankarna flyger iväg…
Och nej, det är inte bra att springa med stukad fot. Det aktiv vila dvs belasta till smärtgränsen som gäller
13 oktober 2009 kl 10:58
Hej!
Har läst din åsikter ang Strömsholm.Jag håller verkligen med dig.Har tyckt det funkat riktigt bra tidigare,fast iofs har jag inte haft ngn så sjuk hund förrän nu.
Hoppas Chenin återhämtar sig.
13 oktober 2009 kl 12:49
Avundas inte er situation med Chenin just nu. Hoppas hon slipper ha ont snarast möjligt! Och förstås att hon mår bra utan hälta sedan. Det är hon värd efter allt….
Ang Strömsholm, Tre gånger från Juli till nu har jag varit där av olika andledningar. Förutom lång väntan har mina fall hanterats bra.
När Dojs blev allergisk behövde vi inte ens vänta särskilt och togs in på infektionskliniken.
Vid Nisses avlivning var de underbara.
Hemskt att inte få ordentlig information vid hemgången.
Lycka till nu med läkning och stillsamhet och förstås rehabilitering.
KRAM