Chenin.se

Idag var en bra morgon. Jag går runt med ett leende på läpparna för Chenin kändes mycket bättre än vanligt imorse. Nu kanske det börjar släppa, stelheten på morgonen. Visserligen håller det bara i sig ett par sekunder men hjärtat stannar nästan när jag ser smärtan hos Chenin. Resten av tiden är hon överlycklig och sprallig men vad hjälper det? Nu har det gått mer än 8 veckor vilket är den tid Läkningen av benet tar så vi ser ljust på framtiden, eller i vart fall inte mörkt.

Det har varit spännande dagar i helgen. På fredagen fick vi besked om att vi vunnit budgivningen på lägenheten i Filmstaden i Solna. Den är förmodligen alldeles för dyr, inte för oss eftersom det bara är en tvåa, men per kvadratmeter. Hoppas att man någon gång får igen pengarna… Det är i alla fall dyraste fastigheten i dyraste området i Solna, men avgiften är relativt låg med tanke på att det är nyproduktion. I fredags kväll var vi och skrev på överlåtelseavtalet efter diskussioner med banken. Ett tips till folk som köper lägenhet är att inte säga upp sig precis innan köpet och starta eget. Även om Hebbe är konsult hos sin gamla arbetsgivare var banken skeptisk. Nu är lägenheten på bottenvåningen med egen uteplats i alla fall vår! Inflyttning är dock först 1 mars. Jag känner mig så otroligt nöjd med läget vi valt. Både Hebbe och jag är nöjda. Han gillar att bo centralt, där det händer och jag vill ha nära natur, parker, sjöarna, tunnelbanan och samtidigt inte känna mig instängd mellan andra hus. Nu kommer vi ha 200 meter till tunnelbanan (samma som dagens läge) utan att vi är instängda eftersom vi bor i kanten av Filmstaden vilket innebär att åt ena hållet har vi en park och åt andra hållet har vi innergården, samtidigt som vi bor nära sjöarna – Lötsjön och Råstasjön. Ett annat tips när man köper lägenhet är att titta på lägenheten innan man köper den. Jag missade visningen som var men efter att papprena var påskrivna fick jag en personlig visning. Det är egentligen inte mycket att säga om den, mer än att den är ganska lik vår nuvarande hyreslägenhet, men spegelvänd. Det blir nog bra i vilket fall och den kändes absolut som vår nu.

I lördags var vi hos Gunnar och Marianne och vallade på deras fina får i Oxelösund. Chenin fick vara hemma hos föräldrarna för annars hade det mest blivit bilen och det är ju mindre kul. Vi var sex ekipage som drillades av Gunnar; Anna och Doc, Sofie och Tristan, Florence och Milton, Linda och Modja samt Sofie och Jackson. En del hade kommit längre som Modja och Doc medan andra var helt gröna som lilla Jackson 6 månader. Choice fick två pass i fållan, varav ett med koppel och ett lös, samt två pass på fält. I koppel var hon fullkomligt knäpp, skäller på situationen för att hon vill jaga fåren, skäller på fåren för att de svarar upp, skäller på mig för att jag hindrar henne. Lös i fållan gick det bättre men absolut bäst går hon när hon får mer ytor. Då ser man hennes styrka. Jag är så imponerad över att hon alltid lyckas hålla fåren till mig, aldrig att hon tappar något eller att de springer iväg för henne. Inte förrän jag satt henne medan vi pratar så vandrar fåren bort. Det känns då helt tryggt att veta att hon kan få in dem. Choice har en väldigt trevlig djurkänsla men det vi behöver jobba på är att hon inte ska använda munnen så mycket. Det går i alla fall framåt med den saken. Det gick bra för samtliga där och vi hade alla himla trevligt hos Gunnar och Marianne, så dit kommer vi gärna igen. Tack Gunnar för bra assistans och Marianne för snälla omdömen! Det behöver vi.

När jag kom hem från Oxelösund sniffade hundarna utanför dörren sedan gick svansarna, speciellt Chenins. Det var spelkväll hos oss med massa grabbar och Chenin blev överlycklig av att hemmet var fullt av folk. Jag roade mig på eget håll innan jag deckade i sängen – tröttare än tröttast.

I söndags var det segt. Varken Anna, Annica eller Jocke orkade komma med ut så det blev först spår och sedan springning på egen tass. Båda hundarna undrade när sällskapet skulle komma. Vi spårade på klubben, Chenin fick ett relativt långt korvspår i mossa med mycket saker, som hon gick fint och utan konstigheter. Choice gick också bra, om än lite hetsigt. Jag insåg snabbt att snitslarna får plockas i efterhand, jag måste vara med på vad som händer där framme i linan. 3 av 4 saker hittade – hon missar oftare leksaker än pinnar. Pinnarna verkar vara rätt så befästa. Springningen efteråt blev 5 km Ursvik. Jag tog den vanliga 5 km, det vill säga inte lätta (förtydligar att det är spåret som kallas lätta så ingen tror som Emelie, att det är jag som springer lätt – 5 km är alltid tungt för mig ). Choice hjälper till alldeles för bra i nerförsbackarna men tycker att jämsides är lagom i uppförsbackarna.

Efter springning fick bilen sitt. Tre timmar av städning, tvättning, dammsugning, däckbyte av Hebbe och mig. Tungt och tråkigt förstås, men fin blev den. Skimrande till och med. Ända sedan dess har jag trott att bakluckan är öppen när jag kollar i backspegeln. Hundgallret skymmer sikten lite men det är uppenbarligen en väsentlig skillnad.

Historien med bilen började med att bilhandlaren jag köpte den av lyckades dra sönder handtaget bak när han hjälpte mig lägga in vinterhjulen. Han lovade hederligt att fixa handtaget så när bilen inte gick igenom besiktningen i januari enbart på den grunden sökte jag upp honom. Efter att bilen stått hos honom i 3 veckor hade han lyckats åstadkomma en limning av handtaget emedan det fortfarande inte gick att öppna. Bilen lämnades in hos en ny bilmeck och efter flera veckors strul med beställning av nytt handtag osv fick jag äntligen bilen lagad förra veckan. Efter det väntar 4 veckors väntan på besiktning. Men skam den som ger sig. Jag kollade efter besiktning varje dag och i fredags lyckades jag få tag på en återbudstid samma dag. Tro på fan att bilen inte gick igenom! Krängningshämmaren är av. Och det är förmodligen det som låtit vid höger fram under hela tiden jag haft den. Helt otroligt att de inte hittade det vid förra besiktningen. Något positivt i det hela är att jag nu kör utan körförbud i 30 dagar, dvs försäkringen täcker om något skulle hända.

I lördags kom kusinen hit och hälsade på med sin dansk-svenska gårdshund Milton. Choice tyckte det var buskul, men Chenin var av en annan åsikt. Vi for ut i Kista och mötte upp Anna med hundar. Doc och Choice försökte mobba Milton så stundtals fick jag bära bitska Choice så att Doc kunde trakassera Milton i fred. Milton och Choice fick varsitt valpspår och Doc fick ett långt spår. Alla var duktiga, speciellt Doc idag som hade fokus hela tiden. Milton verkar vara en naturbegåvning på spår. Ingen av valparna förstod att spåret var slut. Det blir till att lägga skål i slutet nästa gång. Chenin fick leta några godbitar, mest för att inte bli utan något. På kvällen åkte Hebbe och jag på 30-årsfest. Chenin fick vara hos Jocke och Marc och Choice fick följa med på party. Choice var riktigt riktigt trött men uppförde sig väl: gjorde sina ärenden utomhus, snodde inget från de låga borden eller soppåsarna, lekte med presentpapper och gosade med alla behövande. Vi blev inte där så länge för Hebbe kände sig krasslig.

Igår, söndag, var det dags för styrelsemöte för SASK i Eskilstuna. Båda hundarna var med för även om det är tråkigt för dem med möte är det nyttigt och dessutom vill jag inte be någon om passning när jag faktiskt kan ha med dem. Choice hade damp emellanåt, men fick sitta i knät till hon lugnade ner sig. Uttråkade stackars möteshundar men åtminstone en ny plats att se på.

Vi var bjudna på fest hos Nattis och Erik i fredags med anledning av Eriks födelsedag. Men både jag och hundarna var så trötta på kvällen. Tanken på att hämta bilen hos mecken var inte heller så lockande att jag istället hamnade i soffan med PickUpArtist-avsnitt.

På lördagmorgon hämtade vi bilen. Det tog ett tag dit, Choice fick nämligen gå en del i koppel eftersom man måste gå längst med Ursviksvägen. Damen tar god tid på sig emellanåt. En favorit är att bära kopplet i munnen och gå med sig själv. Det kan tilläggas att bilen inte är klar, men handtag är nu åtminstone beställt. Dock inte hos samma kille som hade sönder handtaget för han kan ju inte få ändan ur vagnen.

Väl i bilen åkte vi till klubben för att delta i en träningstävling. Jag tog startnummer 13 av 19 och satt sedan med hundarna i klubbstugan och myste. Chenin och Choice busade lite med varandra, sen busade Choice med några andra hundar medan Chenin låg snällt i soffan. Till tävlingen hade jag valt fritt följ, framförgående och tvåans fjärrdirigering. Vi körde också en platsliggning där jag visserligen stod kvar hos Chenin, men där hon lågt tyst och lugnt i 2 minuter. Inför fria följet laddade Chenin som på tävling, hoppade på mig, skällde, gnällde och nafsade. Men det släppte faktiskt sedan när jag sa till henne. Bortsett från en usel start med en känsla av att hon snart flippar och drar så gick hon sedan fint. Vi fick 7 på det. På framförgåendet fick vi 7,5 och det är bättre än vi nånsin haft. Hon gick jättefint, men vände sig helt om på stoppet och gick inte klockrent i vändningarna. När jag gav kommando kastade hon sig ut, men det gör mig inget. Fjärren fick hon 7,5 på. Hon frustrationsskällde vid något byte och gnällde i ett annat. Bytena gjorde hon annars bra och stilla med baken. Vi kom 9 av 19, men det är av mindre betydelse. Det var jättekul och väldigt nyttigt för oss som gjort hela tävlingssituationen så negativt. Jag passade på att belöna mellan momenten också.

En hel del klubbkompisar vi inte sett på länge träffade vi på. Malin och Linda dök upp efter prisutdelningen. Vid det laget hade Choice deckat så det blev inte mer än hej och hejdå. DEt var längesedan man träffade Linda, men det ska det bli ändring på

Choice blev avlämnad hemma hos husse medan Chenin och jag åkte för att simträna. Idag simmade Chenin 4 pass på ca 3 min var. Det var längesedan det bara var Chenin och jag där och det var lugnt, skönt och mysigt.

På kvällen tog vi bilen till Cicci som hade lite fest eftersom hon fyllt år. Hundarna var förstås med och Choice började vistelsen med att kissa på Ciccis köksmatta trots att hon kissat ute innan. Vi såg deltävling 2 i Melodifestivalen och konstaterade att det blev rätt låtar på rätt platser. Strax efter tävlingen blev vi avbrutna av ett samtal för det visade sig att jag stängt in en stackare med min usla parkering. Han hade lämnat en otrevlig lapp på min ruta och jag ringde upp för att be om ursäkt. Då visade det sig att han var jättetrevlig och bad om ursäkt massa gånger för att han satt lappen på min ruta. Allt var ju helt och hållet mitt fel men det verkade han inte lyssna på. Jag stod i för sig bara några centimeter från hans bil men han hade kunnat hoppa in från passagerarhållet och kört iväg. Man kan säga att jag tog en chansning för vi letade parkering rätt länge innan vi klämde in oss där.