Chenin.se

Resväskan
Det stod en resväska med kläder på väg hem. Två nyfikna aussienosar stack ner hela huvudena i väskan och funderade om det fanns något av ”värde” som de kunde sno. Så söta!

Fria tyglar
Så skönt när man ser 5-6 lösa hundar längre fram på gångvägen att man kan släppa Chenin lös… När sheltin kom fram blev det ett naturligt hundmöte och inte det jobbiga som skulle blivit om Chenin varit i koppel.

Hunddagis
När Anna letar en lösning åt sina hundar blir det väldigt påtagligt hur Hunddagis fungerar. Har man en liten tik gör hunddagis vad som helst för att du ska välja dem. Har du en stor hane får du göra allt du kan för att hunddagis ska ta emot dig. Den får inte dra, lukta, busa, skälla, bråka eller gnälla. Nej, små tikar är mest ekonomiskt för dagisen…

Tvättstugan
Där spenderades fredagskvällen. Vår tvättstuga är underbar. Den är fräsch, den ligger bara en trappa ner, det är bara en som tvättar i taget, det finns alltid tider samma dag, den är ofta ledig även helger och kvällar.

Chenin blir långsamt bättre. Hon är full av liv och tar minsta chans att sno en strumpa och ruska och skaka den hysteriskt. Hon försöker sno pinnar ute och leka med Choice inne. Idag är det dags för stygntagning och första omgången i treadmillen. Idag var också första dagen på dagis. Jag hoppas verkligen att det går bra och att Chenin håller sig lugn. Hon ska sitta själv tillsvidare med kompostgaller mellan henne och Choice. Fotöljer och annat kul har tagits bort ur rummet. Jag har noggrannt skrivit instruktioner (men förmodligen missat hälften ändå) och kopierat i ett antal exemplar. Det som spökar till det mest är att Chenins nivå för att bli exalterad är extremt låg, förmodligen mycket lägre än för många aussies. Balanserad? Det beror på vad man lägger in i ordet balanserad. Hon är tuff, orädd, hård och miljösäker. Hon har en fin avknapp men hennes påknapp är inte som alla andras. Den står inte alltid i proportion till vad som efterfrågas. Det är alla cylindrar på med en gång om det går. Om man skulle behöva en läslampa för lite kvällsläsning så är det mer som att få strålkastare i ansiktet. Man kan vara balanserad även om man visar sina känslor ganska lätt. Det finns en egenskap som heter anpassningsförmåga som mäts på nya korningen. Det önskvärda beteendet är; anpassar intensiteten i samtliga testsituationer. Chenin skulle hamna på 2 av 5; anpassar med hög intensitet i samtliga testsituationer. Det som mest av allt skjuter i höjden är hennes stora behov av socialt samspel. Gör Hebbe något konstigt ljud eller nästan vad som, så far hon i luften mot honom och tror att det ska bli lek. Det här innebär att vi är ganska hårt hållna hemma för att dämpa dämpa och dämpa. Om Choice går till leklådan får man snabbt ropa stanna till Chenin. Om hussen kommer hem från jobbet oanmäld får man snabbt skrika stanna till Chenin. Allt och alla är bevakade av Chenin och allt och alla är bevakade av mig. Det är en ond värld hon lever i där allt hon vill är att vara glad och med hela tiden.

Vi har så sakteliga börjat träna småsaker för att aktivera det där stackars hundhuvudet. Choice och Chenin fått lite träningspass i köket där de varannan gång får lyfta saker och lägga i min hand. Just nu är det mycket metall; sked, apport, nycklar och hundskål. Choice får mycket annan lydnadsträning också, mest blir det fotgående där vi kommit så långt att hon nu kan gå en raksträcka på ett par meter riktigt fint; rätt inställning innan start, bra start, koncentrerat gående i rätt position och snyggt snabbt avslut. Annars blir det läggande, ställande, inkallning, fjärr, target (som någon gång när jag orkar ta med koner ska bli rutan) m m. Alldeles för lite platsliggning dock.

Uppdatering idag: Rehaben igår gick mycket bra. Vi lyckades lura med hussen till Södra djursjukhuset också. Tur va väl det för jag mådde riktigt dåligt. Framförallt kändes det som rakblad i halsen. Stygnen togs bort och det såg mycket bra ut. Chenin delade nervöst ut pussar i vanlig ordning medan det plockades bort stålstygn. Omfånget var 39 cm runt höger och 36 cm runt vänster men fortfarande bra musklad runt om. Hon är ju född välmusklad med korta explosiva muskler så hon får alltid den komplimangen. I treadmillen var hon såklart galen medan vattnet fylldes på och sedan gick hon fint i vattengången. Ingen hälta syntes och så fort hon lugnar ner sig tar hon även ut stegen fint. 10 minuter fick hon gå totalt idag. Till nästa vecka ska hon börjat promenera upp till 15 min och få ryggmassage. Därefter blir det treadmill 1-2 ggr per vecka och 5 ggr totalt innan hon parallellt kan börja simma. Snart ska viktmanchetter på och nästa vecka kan hon kanske få börja trava lite (känns mycket overkligt eftersom det var år sedan hon fick göra det, även om det bara var timmar sedan hon gjorde det – busfian! ). Vid betalning stod det en lös äldre papillontik vid kassan. Tur att Chenin är så varvad hos veterinären att hon inte bryr sig om hundar annars hade den lilla vita varit ett minne blott…

På väg hem blev det bara sämre med mig, en något yr och förvirrad upplevelse. Jag somnade direkt när vi kom hem med dunkande huvud och smärtande hals. Idag är det sjukstuga här. Hundarna är pigga men jag är sjuk.

Hunddagiset är sommarstängt nu. Chenin och Choice är med på jobbet. Underbara snälla hundar! De ligger utslagna och sover eller gnager lite på ben. På lunchen gick vi till en uteservering med en kollega och åt. Chenin och Choice låg snällt precis brevid varandra och tittade inte ens upp på alla människor som passerade framför nosen. Inte heller folk som stannade och kollade extra eller hundar som gick förbi medförde någon reaktion. Paul sa att hundarna var sjukt väldisciplinerade. Vet inte riktigt hur han menade men stolt blev jag i alla fall. Efteråt gick vi till Kungsträdgården, Chenin fortsatte spela lydig och drog inte ens i kopplet.

Igår var det dock en annan visa. Jag passar Gustur hela veckan (utöver Lazy då förstås) så vi är en del i stallet. Igår var kusinen med och hennes dansk-svenska gårdshundshane. Vi skulle ta en promenad med hästen och hundarna. Det slutade ungefär med att jag tog Chenin och kusinen resten. Jag var mindre stolt över Chenin just då. Kusinen föreslog kontakt med schäfer-Fredrik (på tv). Jag avböjde utan vidare förklaring. La sedan till att det bara är ett problem om man själv tycker det. Chenin är taggad, vad ska man säga?! Det blev nästan midnatt innan vi var hemma. Kusinen blev kvar över natten. Det fördes mycket hunddagis-diskussioner. Lilla terriern går på dagis där han blir mindre väl omhändertagen; han blir slagen, sitter i bur, får inga promenader – bara vara ”på gården” (dock lös med övriga hundar i 4 timmar), dagisfröken är sällan där vid hämtning och lämning, ägarna blir utskällda som om de vore värsta byrackorna om de gör fel (för Seinfeldt-fans, läs: Soupnazi). Det låter som en psykopat! Kusinen fick följa med och kolla på Chenin och Choice dagis. Hon var mycket imponerad. Tyvärr bor vi alldeles för långt ifrån varandra. Kusinen verkar rädd för dagisfröken och rädd för att förlora sin plats. En övertalningskampanj pågår…

Gårdagskvällen var annars trevlig, mycket vistelse på balkongen. Alla hundarna gick bra ihop, Chenin imponerade stort.

Igår kväll var vi hos Gustur. Han ville inte gärna bli inplockad från hagen i vanlig ordning. Jag red stora ridvägen och fick till och med sällskap på turen och lite ridtips. Imorse åkte vi till Arninge och simmade för första gången sedan operationen. Chenin simmade 3 gånger 2 min. Hon var öm i ländryggen och vissa ställen på benet. Hon hade viss temperaturskillnad på benen. Jag fick massa nya tips och råd. Jag köpte en Novafon (en manick som sänder ut infrastrålning som man kan använda att komplettera massagen med) också för 2 500 kr. Vad gör man inte för sina älskade… Vi provade den på kvällen. Chenin somnade sött.

Jag sprang med Jocke runt Löt. Hundarna väntade i Jockes bil. Vi tog en tur förbi sjön upp sedan. När Chenin var liten gjorde jag allt för att hon inte skulle jaga fåglar. Med Choice rycker jag mest på axlarna. Märkligt att man har en helt annan inställning numera. Det kan bero på hur de är som hundar. Chenin måste man alltid ha tummen i ögat på när det gäller vissa saker för även om hon för det mesta är suveränt självständig och ansvarstagande så har hon väldigt höga drifter. Choice däremot är mer förarvek, hon lyssnar väldigt mycket på mina signaler. Det gör i för sig Chenin också, men på ett annat sätt. Chenin är väldigt känslig för när jag blir glad. Även om jag skulle försöka dölja mina skratt så vet hon att jag skrattar inombords och fjantar då till sig extra mycket medan Choice är mer undrande om jag ska bli arg. Märkligt för jag har liksom inte varit det. Om jag till exempel säger till henne om att inte äta på en sak så slutar hon direkt, med just den saken – sen tar hon förstås tusen nya, men jag behöver i alla fall bara säga en gång sen tittar hon lite undrande på mig och går vidare. Missförstå mig rätt, Chenin skulle också sluta på en gång men se ut som om ”egentligen har du fel, men den här gången då” eller ”jag har aldrig gjort något fel så jag går med högt huvud och gör vad jag vill, men just nu var inte den där aktiviteten lockande”. Choice ser mer ut som om hon funderar och ”skäms” om jag säger till henne att inte äta bajs.

Appropå äta bajs förresten, igår igen. Människobajs alltså, i Choice mun. Blä! Det finns mycket bajs som åker ner i den munnen varje dag, hästbajs, fågelbajs, kattbajs och harpluttar men när hon kommer med något i munnen och lite papper som sitter fast i det vill man helst kräkas. Jag får trösta mig med att det hade varit värre om hon rullade sig i det. Men när man ser henne stoppa i sig för fulla muggar som om det vore värsta falukorven får man kväljningar.

Hursomhelst, hundarna fick ligga platsliggning också. Båda låg fint medan cyklister och joggare sprang förbi. När en rullskidåkare åkte förbi var det slut på vilan. Choice jagade. Jag höll i Chenin. Nog för att hon aldrig skulle jaga sånt strunt längre, men hon skulle lätt kunna jaga liten valp. Även nu kände jag mig lite nöjd över att vi fick chans att göra om platsliggningen, istället för tidigare när jag skulle irriterat mig över ett misslyckande (inte mot Chenin, men för egen del). Choice kan ju inte platsliggning och då är det helt enkelt inget misslyckande heller. Ny platsliggning gick bra. Jag stod brevid och gav godis var 15 sek. Sen gick vi hem för mys.

Hebbes syster har varit hemma hos oss på dagarna med hundarna den här veckan. Det verkar ha gått bra. Hundarna har också fått en del ensamhetsträning i glappen mellan vem som går och kommer. Som mest var de ensamma två timmar. Lite nervöst men det har gått bra.

Jag vet att jag inte är någon hunddagis-fantast. Det beror främst på att jag jobbat på en hel del dagis och sett saker som gör att jag aldrig skulle lämna min hund där. Men vissa dagis är såklart bättre än andra. Hundeden i närheten av oss är ett sånt dagis som jag tycker lite bättre om. Det är en bekant som har dagiset och det är ordning och reda bland folk och fä. Tysta snälla hundar. För att de inte ska få alltför bra rykte ska Chenin och Choice börja där. Efter 1,5 år med daghusse för Chenin har jag bestämt mig för att prova nåt annat. Under våren har jag pysslat ihop det för hundarna med underbara vänner som ställt upp. Men nu blir det dagis. Ännu är det inte bestämt om de ska gå heltid eller deltid. Jag vet bara att Chenin kommer vantrivas oerhört, om jag känner henne rätt. Choice ska ingå i en grupp med två flatkillar och en rhodesiantik. Chenin skulle egentligen ingått i den gruppen istället för den andra tiken. Men med tanke på hennes ben kommer hon inte ingå i någon grupp förrän möjligen i september.