…säger surkärringen jag :), är att Chenin fick ett busryck när hon krafsade i marken efter nr 2. Ett snabbt stopp-rop av mig, så mer var det inte men oj vad det lekrycket värmde. Att bara en sådan där liten inbjudan i den än så länge felkopplade antidrag-selen kan betyda så mycket.

Choice som varit bortskämd med många många promenader nu, jag tror jag fick det till 7 idag för hussen följer ibland med ut på kortisarna och sedan får ju Choice egna längre, idag 4, ska imorgon återgå till det normala livet. Hon ska gå på dagis resten av veckan medan Chenin ska vara hemma med Hebbes syster, som ska sitta här och jobba med skolarbeten.

Chenin mår mycket bättre idag, men ilskan mot Strömsholm bara växer. Jag vill inte ens tycka illa om dem. Jag ringde vid lunch för att kolla att de inte glömmer att ringa från rehab idag. Nejdå, de ringer innan 20.00 svarade receptionisten. Det är nu 15 min kvar till dess. Under all kritik, ledsen och besviken är jag.

Jag bestämde mig i alla fall för att ta bort plåstret som sitter över såret. Enligt hemgångsrådet ska såret kollas varje dag, samtidigt skyddar ju plåstret delvis och dessutom sitter det antibakteriellt specialplåster innanför som fungerar mot infektioner. Men idag var det dags. Chenin blev genast skeptisk när jag började lirka. Plåstret sitter med sådan tejp att det helt enkelt inte går att dra av utan att skada huden. Förmodligen har de dragit av den rakt av i lördags när de höll på att byta i samband med att vi skulle hämta. Uppenbart är detta anledningen till att Chenin är röd och har sårskorpor överallt på benet. Lite idiotiskt eftersom de riktigt varnat mig för infektionsrisken. Jag till och med schamponerade in Chenin med klorhexidin på deras råd för att hon kanske hade småsår på kroppen som behövde desinficeras. Nåväl, jag kunde inte göra så mycket mer än att låta tejpen sitta kvar och klippa  bort bandaget. Det syntes på Chenin att hon var riktigt rädd att jag skulle göra henne illa. Det tog lång tid att klippa bort plåstret och mycket tillit att jobba upp. Jag räknar med att tejpen åker av i samband med att hon sätter ny päls och den är på väg. Jag tänkte strax ta tag i morfinplåstret.

Hebbe säger att Chenin har sjukt bra pli på mig. Hon bara lägger sig på rygg, dunkar högljutt svansen i golvet och ger mig under-luggen-blicken så kommer jag på studs och kliar mage. Idag har hon inte varit många minuter i kompostgallerhagen. Det hjälper ju inte eftersom hon oroligt vankar av och an där innanför. Istället har jag satt saker för soffan och låtit henne vara fri i vardagsrummet med Choice och mig medan jag jobbat. Det blir hon mycket lugnare av.

Folksam ringde idag. Jag kan få ut Chenins livförsäkring men då täcker de inte veterinärkostnader framöver som avser rörelseapparaten över huvud taget (dvs ryggproblem, höger korsband, höftleder osv). Suck och stön, inte ens där fick man någon ekonomisk hjälp. Tur att vi inte köpte lägenhet denna hösten…

Choice har varit och rejsat med Doc runt Lötsjön på lunchen och nu på kvällen tog hon och jag en springtur runt kyrkogården och Lötsjön. Tungt, men nu sover båda flickorna gott. Choice är så cool, alltid lugn när man ska vara det. Hon har riktigt bra inflytande på Chenin just nu. Tänk vad jobbigt det hade varit för Chenin att ha en sjövild unghund nu. Choice är livlig och taggad ute, men helt avslagen inne.

Nu är klockan över 20.00. Inget samtal från Strömsholm såklart (jag ringde ju bara två gånger igår och en gång idag om den saken, och bad dem lova att inte glömma mig). Jag vet fortfarande inte hur jag ska hantera Chenin alls. Igår var benet svullet och riktigt hettande. Receptionisten kunde inte ens svara på om jag skulle kyla henne (som jag gjort när vi opererat med fiskeline-metoden) eller inte. Jag får prova ringa Södra imorgon.

Om inte Chenin blir frisk, glad och lycklig kommer jag gå under. Då har detta plågeri varit för jäves. Idag är hon påtagligt sämre, förmodligen på grund av att hon inte får annan smärtlindring än Rheumocam nu. Hon kan inte ligga still utan vandrar fram och tillbaka i hagen haltandes och snurrandes innan hon snabbt damper ner. Jag tycker det är fruktansvärt, men Hebbe den lite mer rationella påminner mig om att det är så här första veckan.

Vi skulle ta tempen idag för att hålla koll på att det inte är någon infektion i såret. Jag tvivlar på att det skulle vara det eftersom hon är pigg och glad i övrigt. Men någon temp fick vi inte ta. Tyvärr måste jag konstatera att Chenin vörjar bli lite småsvår att hantera i alla veterinärsituationer. Hon är ju gullig med personalen och så men bara en vaccinering gör att hon ger en misstänksam blick, även om det förstås går bra. Tidigare har jag kunnat tempa henne men försök att närma sig hennes bak med den prylen gjorde att hon satte in allt motstånd, dvs sprattel. Det gick helt enkelt inte; varken med mamma, själv eller med Hebbe. Jag bestämde mig för att prova med munnen men inte heller det fick man. När jag lugnat ner mig bestämde jag mig för en pedagogisk metod. Först fasthållning och det går ju alltid bra, därefter en sekund i munnen och snabbt ett bra. Därefter var tempen tagen inom en minut. Jag vet inte om det ger rätt resultat i munnen, men jag tror det blir det enklaste sättet framöver.

Några saker att bli upprörd på Strömsholm över:

• Ingen info om att Chenin skulle ha antibiotika, varken muntligt eller i hemgångsråden. Jag kom på det på söndagkvällen, lämnade in receptet (som jag hittat bland alla kvitton från Strömsholm) på måndagen och får ut medicinen först imorgon.
• Ingen info om när/hur/var de plåster hon har ska tas bort, såsom kanylplåster, stygnplåster och morfinplåster (som för övrigt är narkotikaklassat, inte ska följa med hunden hem utan tydliga instruktioner, inte får slängas i sopnedkastet och inte får beröras fysiskt).
• Ingen info om rehab såsom ståträning, massage, kylning m m. Inte heller har jag fått prata med någon annan än receptionister under dagen. Först imorgon kommer rehab ringa upp mig efter tjat från mig själv (Chenin var dessutom inte utskriven när jag ringde idag). Jag vet inte heller när jag ska påbörja treadmill.
• Utlämning av hund tar två timmar och sker i korridoren.
• Dessutom har jag betalat för direktreglering som jag inte ska ha och inte har fått.

Men vad gör man? Måhända att Strömsholm är stort och opersonligt, men Lennart kan ju sin grej i alla fall. Dessutom är telefonsystemet väldigt bra, dvs att man slipper kö och att de istället ringer upp. 

Choice och jag var tvungna att ta en runda runt Lötsjön med Jocke för att komma på andra tankar. Jocke undrade om det var bra att springa med tanke på att hans fot gjorde ont. Men lite ansträngning hade han hört kunde vara bra för en nästan-inte-alls-stukad fot. Lite senare fick jag en bild på hans röda svullna fot som höll honom vaken. Tydligen var det inte alls jättebra att springa med den. 🙂

Idag bjuder jag på lite bilder från senaste vallningstillfället. Om någon trodde Choice var snäll så är det ett missförstånd, se blåtira. Choice längtar galet mycket efter vallning vilket ter sig genom att dumstirra efter fåglar, får och mina fötter. Vi hade tänkt valla i söndags men eftersom Chenin oväntat fick komma hem redan i lördags blev det inget av den saken.

Morfinplåstrets verkan tycks ha gått ur. Chenin har väldigt ont. 🙁 Jag är hemma idag från jobbet för hennes skull. Choice och jag åkte en sväng till stallet och tog en lång härlig ridtur. Choice är grymt duktig på att vara följeslagare. Lyhörd och lydig när vi möter folk och hundar och anpassar sig bra till olika hastigheter. Oftast är det hon som drar på framåt och Gustur och jag som springer efter.

Det känns helt underbart att få ha Chenin hemma igen. Visserligen skär det ju i hjärtat att hon har ont men hon trivs så mycket bättre hemma än på djursjukhuset. Enligt vårdpersonalen var hon snäll och glad när de var där hos henne, men olycklig och orolig när hon var själv (läs:inte fick full uppmärksamhet). Hemma piper hon inget när jag sitter hos henne och klappar på henne eller borstar henne. Men benet gör förstås mer ont när jag inte är där. Jag kan tro att bara slippa tratten gör Chenin lugnare. Här hemma har hon sin uppblåsta krage istället. Hon går bra på promenaderna (dvs ut och in till gräsmattan) och haltar emellanåt inte alls. Vi har lånat en antidragsele som verkar göra underverk, i alla fall so far. Den är av en modell jag inte sett förut och än så länge behöver jag bara koppla framtill på bröstet så tar hon det lugnt. Hon får promenader var tredje timme och däremellan går jag långpromenader med Choice innehållande en del lydnadsmoment. Idag har Choice dessutom vänt när hon såg en katt och jag ropade på henne. Det var en fin bekräftelse eftersom hon och Chenin annars är fullkomligt vansinniga i kopplena när de ser katter.