Något viktigt som jag glömde bort i redogörelsen från helgen var att min framtand numera har ett hålutrymme nere i kanten efter att Tim träffat mig där. Det är väldigt vasst. Jag fick en chock när frågade Mikko om det syntes något, eftersom det plötsligt kändes konstigt mot tungan, och han svarade ja. Jag hade räknat med ett nej, särskilt från honom i egenskap av ägare till Tim.

Jag kryddar inlägget med lite bilder på den sötaste, som aldrig någonsin under sina 12 år har knockat någon.

Världen är lite upp och ner för tillfället. Pappa åkte till Afghanistan idag. Det känns konstigt och knäppt och bara något som min pappa kan få för sig att göra. Hela grejen verkar lite knas och är mystifierad med hemligheter. Han kommer tillbaka snart men vi vet inte riktigt när.

Vad gäller Chenin känner jag mig otroligt lättad efter besöket på Strömsholm. Hon kan inte fortsätta vara så dålig som hon är. Det känns hoppfullt med TPLO även om man kan önska att man varit hos Lennart och diskuterat tidigare. Enligt honom är det inte ens värt att operera med någon annan metod på den typ av hund som Chenin är. Hon kan förstås aldrig bli återställd igen, vilket jag tvivlar på att någon hund kan som sliter av ett korsband, men hon borde kunna fungera som en hund igen. Jag vill verkligen kunna gå ordentliga långpromenader med henne.

Chenin verkade okej när jag hämtade henne på Albano igår. De är ju inte världens trevligaste utan lämnade ut henne med orden ”allt står på pappret”. Jag har inte ens fått prata med någon veterinär eller något. Chenin var lite groggy och hela kvällen stack tredje ögonlocken fram vilket gav ett lite påverkat intryck. Imorse åt Chenin upp sin mat snabbare än Choice. Vad skönt det var! Allt är som det var för några månader sedan. Jag blev ju orolig för livmodersinflammationer och skendräktighet när hennes matstörning i huvudsak berodde på att det var jobbigt att tugga. Chenin får tydligen inte tugga på hårda saker, såsom ben och pinnar. Jag undrade om hon fick bita på Choice och bära på leksaker. Ja, det gick bra så länge hon väljer det själv. Ha, Chenin väljer inget själv – hennes huvud bara säger att hon måste äga allt oavsett om det smärtar. Jag tror det är bäst om man tänker och väljer lite åt henne i frågan.

Igår kväll gick Choice och jag iväg till Lötsjön för att springa med Anna och Doc. Det var Choice andra joggingtur. Denna gång bet hon mig bara en gång i byxbenet men lyckades då träffa med en tand i vristen. I övrigt sprang hon lugnt och fint. Ibland framför och ibland bakom. Choice fick sedan vara med Dalton i Annas bil medan vi sprang kyrkogården runt. Det känns som att Choice inte behöver pressas för mycket ännu.

Jag vet att det bara är en utdragning av en tand. Ändå fick jag hjärtklappning av skräck när jag såg att jag missat samtal från veterinären medan jag varit på kundmöte en timme. Jag tyckte de sa att de skulle ringa framåt kvällen eftersom hon skulle opereras på eftermiddagen, men de ringde redan vid 14. Tänkte direkt att något hänt och bad hjälplöst att så inte skulle vara fallet. Efter 20 min i kö där jag spelat upp alla skräckscenarion som finns svarade receptionisten och sa ”Chenin, ja vänta lite”. Totalt övertygad om att hon var i fara eftersom till och med receptionisten verkade känna till henne. Blev mer hoppfull när receptionisten återkom och frågade vad det var för ras. Slutligen fick jag orden jag ville höra ”du kan komma och hämta henne”. Drog en hög lättnadssuck och frågade stammande om allt var okej? hade hon vaknat? mådde hon bra? gick operationen bra? Det antog receptionisten som sa att jag fick komma när jag ville. Puh! Kändes läskigt nära ögat även om det förstås inte var det. Annica berättade sedermera att hon dragit ut 12 tänder idag. Jag behövde alltså inte ha åkt till Albano. Annica kunde dragit ut tanden för halva priset. 🙂

Det känns som att det kan bli en stressig vecka. Började dock veckan med halvdag eftersom idag är stora dagen för undersökning av Chenin hos Lennart Sjöström på Strömsholm. Varje morgon verkar Chenin ha ont i rygg och ben, riktigt ont. När hon väl fått några minuter och kommit igång så är det väldigt mycket bättre. Då ska det dras i leksaker eller i lillasyster. Det ska i vart fall bli skönt att få en diagnos huruvida benet är okej eller inte. Om det är stabilt så antar jag att det är pålagringar som gör att hon har ont i morgonen.

Senare uppdatering: Efter besöket kan tilläggas att Chenin ska opereras av Lennart med TPLO inom tre veckor. Man kan säga att jag ställde lite krav på operationskirurg. 🙂 Jag frågade om Chenins tand också eftersom mamma trodde den var död. Den behöver såklart dras ut eftersom den är ordentligt skadad. Den är stött i kanterna och kapad i mitten. Tandköttet är inflammerat. Jag ringde runt till Djursjukhusen och fick en operationstid imorgon på Albano. Vi hinner precis läka ut det innan den ”riktiga” operationen. Under tiden ska jag fokusera på massage av ryggmuskulaturen, inte så mycket på benet. Jag var riktigt nöjd med beskeden faktiskt. Chenins knä var helt instabilt vilket förklarade hennes hälta. Vidare gavs ingen valmöjlighet för mig utan Lennart bestämde på en saklig basis. Skönt! Jag grät inte så mycket så jag tror till och med att sällskapet Lisa stod ut. Tack min vän!