Chenin.se

Har så ont i halsen att jag vill dö! Tydligen är det inte så effektivt för sjukdomssymptomen att titta på prickig valp i form av Milo och prata för mycket. Nu kan jag inte ens prata alls. Jag har varit hemma idag eftersom jag hade feber igår kväll. Men då jag fortfarande kunde röra mig åkte Anna och jag ut i skogen för att ge hundarna lite huvudbry i form av spår. Chenin fick ett godisspår av Anna och hon gick mer taggat än på de senaste spåren men ändå helt ok. Sötnosen var lycklig över full uppmärksamhet från Anna och mig (något jag inte klarade av att unna Dalt idag pga mitt tillstånd). Choice fick ett Annaspår som hon gjorde pissigt värre. Först totalt övertygad 3 gånger på raken att spåret gick rakt över en stig istället för att vinkla höger. När jag till slut gav upp och visade på henne spårade hon fint först långsamt eftersom hon inte fått som hon ville innan men sedan ökade självsäkerheten och därmed steglängden. Hon plockade två apporter och tog allt bra. Sedan gick det utför. Först belönade hon sig med en snusdosa som måste legat sedan forna tider, för innehållet luktade skarpt illa. Ett par meter innan slutet dök hon av åt höger medan jag tålmodigt stod kvar och bad Anna kolla vad hon sysslade med utom sikte – ”äter rådjurskadaver” kom svaret… Det kändes som att man tvångsmatade henne med det tråkiga frolicslutet innan hon hann få i sig lite mer ruttna inälvor som låg längre bort. Skickade in odjuret i bilen, men fokuserade sedan på mittenpartiet medan jag befarade magsjuka. Att minnas från dagen är annars Annas kommentar: ”Chenin ser ut som en parodi på sig själv!” Denna kommentar fick senare Hebbes syster Leyla, som besökte oss på kvällen, att skratta hysteriskt för att det träffade så mitt i prick. I princip gjorde Chenin allt i sin makt under det besöket att få alla att skratta hysteriskt över henne genom att vara fullkomligt galen, hetsig, flåsig, clownig, hängig, klängig, flängig, busig m m. Jag borde filmat henne för hon var vansinnigt rolig med humor i hela grimasen. Choice försökte istället kompensera med att trycka sig lugnt intill folk och bara mysa. Tänk vad olika de är mina små svart-vita!

Hebbe och jag åt middag ute i Tornparken med tjejerna för första gången i år – mysigt! Hebbe försökte få hundarna att sitta lugnt innan de skulle få rester – Chenin visade då upp hela sin repertoar i ultrarapid varpå Hebbe skrattade och gav henne mat. Hon kommer bli knäpp en dag… Chenin – lite mer än för mycket…

Uppdatering från helgens RAS-konferens och kryssning kommer nedan, men den ligger i jobbmailen ännu…

Tack alla gulliga snälla för era kommentarer!

Första natten har varit jobbig. Choice är mer lik Chenin än jag trodde. Hon vill gärna vara sysselsatt mest hela tiden annars får man höra. Det är rätt jobbigt när klockan är fyra på morgonen. Till slut ignorerar man, om det går.

Bilresan hem började lite pipigt och jag märker att det stressar mig lite. Som tur är var bilen full-lastad så det fanns många alternativ att klättra på. Choice somnade sedan för att vakna i Stockholm och spy på Hebbes fina jacka. Vi stannade till hos föräldrarna för att hämta upp ett valphalsband. Choice hälsade på Lazy och kissen och sprang lite efter Lazy på tomten. Hon inledde sedan sin vistelse i lägenheten genom att kissa i sängen. Hebbe hade tagit upp henne medan jag borstade tänderna.

Det har gått bra med Chenin och Choice. Chenin behöver en lång invänjelsefas med nya hundar, i alla fall om man vill att det ska fungera bra. Först fick hon känna lukten av Choice i bilen. Sedan har jag haft Choice i famnen hela tiden inomhus så Chenin kan komma och lukta då och då. När de båda varit på golvet har jag antingen suttit emellan och hållt bort nyfiken valp från Chenin eller så har vi delat upp rummet med kompostgaller. 

Idag tog vi första promenaden tillsammans, ensamma alla tre. Vilken pärs! Det var svårt att ha en hund i koppel och en i famnen. Men allt går bara man vill. Choice fick även hälsa på Chenin ute. Chenin sa ifrån och Choice tog åt sig. Efter det ville Choice byta familj – hon försökte hänga på en kille, men jag övertalade henne att vi var bättre. Vi träffade massa folk ute, runt 20 pers, men faktiskt ingen stannade för att Choice var valp. Förvånande, men skönt. Eller kanske inte så förvånande, Chenin var inte heller så intressant. När hon var liten söt valp, stannade folk för att de var imponerade över Lazy och Diana. Det var lika bra att Chenin sa ifrån eftersom Choice har varit så himla intresserad av att få komma fram till Chenin. Spänningarna släppte lite.

Halsbandsträning ska påbörjas i tid tyckte jag, men inte Choice. Det blev till att sätta på henne det när hon sover, annars backar hon och slår omkring sig.

Rumsträningen går sådär, inte för att jag förväntat mig annat när hon kommer till nytt hem. Hittills har hon inte gjort ifrån sig utomhus än. Varje gång vi är ute är det så mycket annat som ska tittas på och göras. Framförallt finns det ju massa skojsig snö.

Choice

Efter mycket hit och dit, om och men, fram och tillbaka har vi bestämt oss för att hämta hem en ny familjemedlem. Det är med blandade känslor jag gör det eftersom det är svårt för mig att ens föreställa mig något annat än Chenin. Av olika anledningar blev det aldrig någon Cheninvalp för mig, så nu provar jag helt andra linjer.

På ett sätt känns det orättvist mot Chenin, självisk på något sätt. Chenin älskar verkligen livet som ensamhund och att få odelad uppmärksamhet. Jag hoppas att hon blir en bra storasyster till valpen ändå. Hon gillar ju att vara idol. Dessutom är det lite lustigt att av alla 16 färger en aussie kan vara och av alla teckningsvarianter så liknar valpen Chenin.

Nåväl det jag ville ha sagt var att det blir spännande att se vad det ska bli av den här lilla tösen och Chenin kommer förstås alltid vara nummer 1.