Chenin.se

Fredag var en stressig dag på jobbet för att möta ett bolags deadline. Hundarna, liksom jag, trodde aldrig vi skulle komma hem när kunden ville komma över för kopiering och budning. Väl hemma var jag trött men det var förstås inte uttråkade kontorshundar som krävde aktivering efter otränade kvällar. Det fick bli ett spår till Chenin utanför i parkerna som Choice följde med och la. Väldigt svårt blev det nog men Chenin gick helt ok. Hennes vägövergångar är numera riktigt snygga med nosen i backen. Därefter blev det springning med Choice runt sjöarna. Vi kämpade oss fram. Slutligen en promenad med båda hundarna och väl hemma vid halv tio för middagslagning. Hebbes kompis Söderin kom över och vi spelade rock band och buzz. Där kan man ju tycka att det kunde räcka men jag lyckades klara ett besök på Rock baren i Sundbyberg. Äntligen lite karaoke och till råga på det, Rock karaoke! På vägen från porten till bilen fick hundarna syn på en hare som sprang över vägen (otrafikerad väg uppe hos oss). Jag hade givetvis inte orkat koppla dem den korta sträckan och tänkte ”fan, nu drar dem”. Jag gick hastigt mot bilen samtidigt som Chenin tog några språng mot haren och sa ”kom så går vi till bilen”. Och hundarna, för första gången i sina liv, valde bort haren och kom med till bilen. Jag vet inte vad som hände, men förmodligen kom de helt av sig när jag var så lugn och självklar. Även Hebbe såg ut som ett frågetecken. Detta är givetvis något jag ringt och skrytit om för alla – vissa briljerar med sina framgångar på tävlingsbanan men här är vi tacksamma för de små sakerna…

På lördagen började vi med en härlig och ordentligt promenad på klubben. Dessvärre förgyllde Chenin den genom att rulla sig i bajs. Jag trodde hon myste i gräset på ängen, men blev snabbt varse om att så inte var fallet. Choice fick i alla fall lite seriös lydnadsträning där jag äntligen gav mig på att få ett helt linförighetsprogram. Tyvärr fick det inte det avslut jag hade tänkt (stort kalas) utan istället slutade det med att en schäfer sprang fram som Choice snabbt jagade bort. Jag tänkte att det nog var den koncentrationen men tji fick jag tack och lov. Efter lydnad blev det spår. Chenin missade två apporter i sitt men gick annars lugnt och bra. Choice tog alla apporter och jobbade bra men hade ca 3 lukta på fläckar-avbrott.

Efter träning handlade jag mat på ica maxi för att sedan åka hem och decka.

Man ska undvika för tunga inlägg i bloggen. Det blir så hårt att uppdatera annars.

Hursom, här i Stockholm är det riktigt mörkt – precis som på alla andra ställen som påverkats att klimatförändringarna. Jag har inte bytt till vinterdäck ännu och jag läste i tidningen i morse att det från och med i år bara är ett krav efter 1 december om det råder vinterväglag. Så det får nog vänta ytterligare några dagar.

Veckan som gått har bestått av rehab – sista besöket på Södra. Chenin fick trampa vatten i 3 + 4 + 4 = 11 min. Jag har även hunnit med två springpass med Jocke och Anna. Först sjöarna i torsdags och sedan lätta 5 km i Ursvik i lördags. Anna och jag har en mental kamp när vi springer där hon åker fram efter Doc och jag försöker störa med Choice så att Anna ska få mindre draghjälp. I fredags var det lite halvsegt med huvudvärk största delen av dagen. På kvällen åkte flickorna och jag till Anna och Jakob för att få underhållning. Där bjöds det på god middag, Idol och kisse. Mycket uppskattat! Anna sällskapade på kvällsrundan och det är man inte birtskämd med. På lördagen liksom söndagen var det spårdags. I lördags var vi i Killingetorp i Kista. Chenin fick ett spår i mjuk mossa som började med väldigt täta korvbitar och glesnade mot slutet för att sedan övergå till frolic. Hon gick lugnt fint och bra spåret tre gånger. Choice spårade fint, plockade pinnar och vinklar och sprang på i spåret som Anna lagt. Strax före slutet dök hon av till höger och gick igång på viltlukter. Jag bröt men var ändå nöjd eftersom allt gått bra innan. Doc fick ett trappspår som resulterade i precis samma som Choice, strax före slutet sprang en hare förbi – Doc fick lukt på den och vi bröt. Dalton tuffade på utan konstigheter. På lördagkväll var det Karaokefinal i Ängby som Nattis, Erik och jag kvalat till. Vi kom dit tidigt och åt middag. Sammantaget hade vi en väldigt rolig kväll och som pricken över i vann Nattis tävlingen. På söndagen hade jag ont i hela kroppen, det är inte bra att fara runt i högklackat, dansa och headbanga en hel kväll. Jag var halt och hade nackspärr. Hebbe och jag gick på visningar och Hebbe konstaterade att detta är vårt nya söndagsnöje. Vi har nu hittat en riktigt fin lägenhet i Filmstaden med uteplats som då blir den sjätte vi bjuder på. Vi har hittills budat på en lägenhet i centrala Sundbyberg med uteplats, två nybyggda fräscha lägenheter i Duvbo, en på Sommarvägen och en nybyggd i Filmstaden med fin terass. Och hur många visningar vi varit på vet jag inte ens, men när man träffat på flera av mäklarna flera gånger börjar det bli många. Efter visningar släpade jag med Jocke till skogen vid klubben för lite spårläggning. Chenin fick ett frolicspår som gick bra, något hetsigare än korvspåren till en början. Jocke la ett fint spår till Choice och även om hon plockade alla föremålen spårade hon inte alls lika bra som dagen innan. Framförallt var hon flack i spåret och hade problem vid stigarna generellt. Efter ett varmbad hemma landade vi därefter hos Hebbes mamma för Adventsfirande med även mina föräldrar och bror.

Igår hade vi gruppaktivitet på jobbet bestående av matlagning på Cajsa Warg. Enastående goda rätter – en riktig smakupplevelse. Till förrätt lagade vi sotad lax med grönsallad, nobisdressing och parmesanörtkrutong. Till varmrätt åt jag halloumi (de andra oxfilé) med potatissufflé och mojo rojo. Till efterrätt åt vi Fransk chokladbakelse serverad med hallongranité och vit chokladsås. Till och med vinerna hade vi fått till; Fleur de Cap Chardonnay och Val delle Rose Morellino di Scansano. Kan varmt rekommendera allt – nyårssupén känns bestämd.

Efter en helg fullt av aktiviteter konstaterar jag att jag bara fått 11 timmar sömn. I fredags kom Kim och Annica med Mido över för att kolla på Idol och film. Mido lämnade lite rester efter sig på mitt 2000 kr-överkast. Tackar för det! Jag satt sedan och fixade med föräldrarnas julklapp (avslöjas senare) till sent på natten. Jocke sällskapade sedan på spårningen i lördags. Choice fick ett långt spår (för att vara hon), runt 500 m, med 4 apporter och Chenin ett kort korvspår. Jocke filmade båda spåren. Chenin gick sitt utan konstigheter, fram och tillbaka. Choice rusade sitt, det verkar vara den hastigheten hon vill hålla. Jag tycker dock inte den är ultimat, vilket bland annat hennes miss av samtliga fyra apporter visade. Hon spårade bra men eftersom hon missade alla apporter kände jag mig grinig i efterhand. Helt klart inte hennes bästa spår. Jag ska försöka hålla tillbaka mer nästa gång.

Efter spårning tog vi snabbspringning runt kortaste löt bara för att ha gjort det, innan Hebbe och jag åkte till farfar för att fira hans 92 årsdag. Hundarna kommer in som två flåsande galningar och man känner hur de är utom kontroll, men efter hälsning på alla och det är speciellt den nära familjen som gör dem knäppa, lugnar de snabbt ner sig. Båda hittade en favorit i form av en gubbe som satt på golvet. Där låg de brevid honom på rygg och tiggde klappar och hårade ner hans kavaj.

På kvällen fick hundarna vara hos föräldrarna när Hebbe och jag åkte till Issen och senare vidare med Nattis och fler till ängby för karaoke. Det kändes som ett klokt val att ta bilen. När jag kom hem fortsatte jag dock att dona med föräldrarnas julklapp så jag somnade inte förrän fem på morgonen.

Igår söndag åkte jag först och hämtade upp en väldigt förvirrad men rolig mormor som jag aldrig trodde jag skulle få påklädd. I samband med att mormor och Chenin lämnades av hos mamma, där det skulle bli mycket tjänstgöring i köket till deras lycka, hämtade Lisa upp Choice och mig för att åka till Ingrid i Bro och valla. Dit kom även Linda och Modja, Cecilia och Puck, ett antal aussies som gick kurs för Pia samt Anders och hundgäng. Choice fick tre pass, alla för första gången utanför fållan. Jag började i koppel för att få rätt attityd och det gick mindre bra. Det blev mest en kamp som jag inte kunde vinna. Jag släppte sedermera bara för att märka att lyhördheten i fållan inte var lika stark utanför. Hastigheten var också allt annat än önskvärd. Det kändes som ett okontrollerat pass som jag behövde analysera och fundera över för att komma vidare med. Nästa pass hade hon lugnat sig betydligt. Jag lät henne gå i full koppellängd och sa stanna innan rusningarna kom. Jag tyckte också hon gick bättre lös. Stanna är ett ganska välfungerande kommando som lugnar ner hastigheten. Jag kände att det gick framåt från första passet även om det kanske inte direkt var något björnkliv. Det som är svårt är att tajma när hon gör sina rusningar som ofta slutar i nafs. Det är svårt att få stopp på dem utan att gapa åt henne, vilket är trist. Till tredje passet lånade jag en paddel. Det räckte att förstärka vid ett tillfälle så ändrade hon attityd markant och jag gick från ciruksdirektör med fåren cirkulerande på rad till fåraherde. Vi tappade fåren en gång och så låste dem sig i hörnet men annars kändes det mycket bra. Att fåren låste sig var Choice och mitt fel eftersom de blev stressade av att inte ha någon flyktväg. Choice går ju hela tiden upp och balanserar och håller gärna fåren så istället för att få ut dem ur hörnet fastnade de än mer, men envisa som vi är klarade vi till slut av att själva få ut dem. Nere på motsatt sida från låsningen, där vi tappat fåren, jobbade Choice jättebra med att hålla både balans och gå upp och kompensera för fårens drag tillbaka till tryggheten. Jag känner mig himla nöjd med hennes djurkänsla idag. Att tänka på: hur jag gör när jag släpper henne från början, vara konsekvent om jag sagt stanna, om vi tappar fåren – alltid gå tillsammans till stora flocken, ha ett mål när jag går in, använda något som förstärker mitt NEJ, träna mycket stanna i kopplet för att hon ska få en lugn inställning. Tack Lisa för skjutsen och Lisa och Linda för att ni orkar höra mina amatörmässiga analyser av vallningen – skönt att ha er att bolla med.

Efter vallning blev det middag hos föräldrarna innan jag insåg att jag måste hem och städa. På väg in i garaget åkte det en beige kombi (kanske volvo) bakom mig och precis innan jag skulle svänga in på min parkeringsplats till höger slänger jag en rutinblick i backspegeln bara för att upptäcka att kombin pressar sig in på min högersida och kör om mig. När den passerar mig skriker föraren, jag blir rasande eftersom jag tycker det är han som gjort fel och tutar argt tillbaka. Efter att jag svängt in ser jag att han stannat längre fram och kommer mot mig skrikandes om att jag borde lära mig använda blinkers. Jag kontrar med att han inte borde köra om på insidan. Han kallar mig idiot och jag kallar honom idiot. Då blir han vansinnig och springer fram, hyttar med näven, skriker, säger att han vet att jag gått i Vasalund och har hundar (som vrålar i bilen förstås), säger att jag kan ju hämta min pojkvän om jag vill (?), säger att han fan ska sno min bil, att han ska ha min bil nu, att han ska ta min bil och våldta mig, säger att jag inte ska komma undan bara för att jag är tjej och stinker sprit. Som tur var kom hans alkoholiserade (och nerknarkade?) kompis och håller fast föraren. Kompisen kände jag igen, undrar om han inte varit klasskompis med min äldsta bror, kan heta Robert eller något och har utstående ögon. Båda hoppar in i bilen och drar. Jag hinner inte se registreringsnumret så jag hoppar in i min bil och åker efter samtidigt som jag ringer polisen men det bryts, ett snällt par frågar samtidigt hur det är och påpekar att det finns kameror i garaget. Jag hinner ikapp bilen vid garageporten men de svänger ut så jag hinner bara uppfatta reg.numret till KUX975 (vilket tydligen var fel). Jag åker efter dem fast långt ifrån på Rissneleden (ringer polisen igen men det bryts) och ser att de stannat vid idrottshallen i Rissne. Jag ställer mig på en annan väg så jag kan se bilen på avstånd eftersom jag inte vågar köra ner. Jag ringer polisen för tredje gången och kvinnan sa att de inte kunde göra något om jag inte hade rätt reg.numret, jag sa att jag inte vågade svänga ner efter då bilen fortfarande var igång och personerna i, hon tyckte inte att jag skulle svänga efter utan istället åka därifrån. Jag frågade om de kunde skicka en bil men de hade dem inga resurser till. Så det var det! Tydligen är det inte så viktigt att det sitter en kraftigt alkoholpåverkad hotfull kille bakom ratten. Jag åkte hem, rätt uppskrämd. Efter samtal med min bror som är blivande polis tyckte han att jag skulle göra en anmälan för olaga hot så jag ringde polisen igen. Denna kvinna tyckte det var vansinnigt att man inte skickat en bil när jag ringde tidigare. Hon skulle be någon svänga förbi men då hade det redan gått en halvtimme.

Det har varit en dramatisk helg med mycket upp-och-ner känslor. Egentligen ville jag döpa inlägget till Bye bye Bajen efter derbyt mellan AIK och Hammarby som jag var på igår där AIK åter igen gick upp i serieledning. Nu är det guldvittring. Klart är att AIK åtminstone får en guldmatch nästa helg. Oavsett utgång på onsdag får det lag som vinner nästa helg (Gnaget eller änglarna) guld. Om AIK vinner på onsdag räcker oavgjort nästa helg och det vore trevligt med det utgångsläget.

Utöver fotboll har helgen innehållit styrelsemöte och medlemsmöte för SASK i Enköping, vallning, jogging, lydnadsträning, höststädning och karaoke. Innan styrelsemötet i lördags gick hundarna och jag upp tidigt för att hinna till Linda och fåren innan. Choice fick tre pass i fållan varav det första helt och hållet i koppel där vi endast tränade inställning och attityd. Trots att det nu var flera veckor sedan sist var hon inte övergasad och lomhörd vilket var trevligt. Hon har en väldigt härlig koncentration som är en av hennes största styrkor. Ibland kan hon med sitt lätta eye påminna om en bc. Andra passet inleddes bra i koppel och fortsatte bra lös men blev sämre och sämre mot slutet (hon taggar, gör rusningar och nafsar). Det fick mig att fundera i termer som; hur man snabbast förstör sin duktiga vallhund. Men i tredje passet blev vi lämnade själva vilket innebar bättre koncentration och noggrannhet från mig sida. Och givetvis gav det snabbt resultat. Jag var nöjd och glad. Hon är minsann en riktig liten vallhund.

På medlemsmötet kom det en hel del medlemmar och många kända ansikten. Jag hade gärna hunnit prata mer med flera men det gick inte riktigt ihop. Två av Choices bröder var där, Harry och Ramsey, och det blev en del bus med båda (fast dem emellan mest spända uttryck). Ingrid och Benz var också där så Choice fick lov att även underhålla Benz med lite bus efter bästa förmåga. Ja, och Chenin blev fullkomligt galen när Ingrid klev in i stugan. Som sagt tidigare, det finns en person i Chenins liv som slår lika högt som matte och det är Ingrid. Vilken lycka för Chenin! Marianne och Gunnar dök också upp vilket gjorde Choice pussig, Gunnar kan man speciellt hoppa på och gosa med lite extra. Jag fick också äran att kampa lite med Ramsey, kul och väldigt lik Choice i sättet även om han lättare tar till kampmorr. Ett stort dåligt samvete hade jag för att jag inte hann tillbaka in i stugan innan städningen var över men det var flera medlemmar som hjälpte till i alla fall. Kul att det var så många som kom och trevligt att småprata med alla. Tydligen så trevligt att jag inte kom därifrån förrän kl 18 och då stelfrusen. Inte hjälper bilen till på den punkten heller eftersom värmen inte vill fungera. Det blev badet rätt så omgående för att tina upp.

Innan utgång och karaoke med Nattis på Rivieran i Ängby rastade jag hundarna på gården. Lite längre bort såg jag några killar i min ålder med en pitbull springa runt och skrika upprört. Jag började röra mig mot porten rätt omgående när jag hörde någon av dem gråta hysteriskt chockartat och högt. Jag frös till is och funderade på hur jag skulle göra. Jag bestämde mig ändå för att gå in, jag kunde inte gå dit med hundarna och ville inte gå dit själv. Funderade på att ringa 112 men slog bort tanken, vad ska jag säga?! Jag hörde någon gråta? Med en olustig känsla satte jag mig i bilen för att plocka upp Nattis. På vägen mötte jag två ambulanser med blåljus på väg upp mot oss. Usch, kände mer obehag och ville helst vända hem tillbaka till hundarna. Igår kväll, efter en ordentlig omgång storstädning av lägenheten, följde hussen med ut för kvällskissningen. Vid porten där jag sett killarna möttes vi av ljus och skrivna kort till en Mattias. Väldigt otäck historia. Man kan ju inte sluta undra över vad som hänt.

Påsken är över för denna gång. Vi har mest varit i stallet hos Gustur. Jag har ridit långa Fäborundan flera gånger vilket var nytt för mig. Jag har tränat massor på olika gångartsbyten. Jag har också ridit i hagar, ute i skogen och i stora pölar. Idag var mamma, Hebbes mamma, min kusin och mitt kusinbarn Rebecca med. Gustur försökte sticka lite med Rebecca så det blev till att hålla i hela tiden.

Pinnar

Bus

Gäsp

På påskafton var vi hemma hos föräldrarna. Det var sjukt mycket folk där. Hela släkten, kusinbarn, brorsbarn, kusinhund osv. 25 personer. Chenin var rätt jobbig att hålla i stillhet, för att inte säga omöjlig. Jag försökte stänga in henne i köket emellanåt men någon öppnade inom några minuter. Choice lekte för fulla muggar med Milton. Bakdörren stod öppen hela tiden så de kunde röja på tomten emellanåt. Dessutom var barnen ute och sparkade boll, påskade, blåste såpbubblor osv. Lazy var mindre road av att få hela huset invaderat. När vi börjadew äta med framdörren öppen fick hon sådan panik att hon kröp under grinden. Hebbe hittade henne virrandes på Lövgatan. Så fort hon kommit in försökte hon krypa under igen. Jag stängde framdörren och då lugnade hon ner sig något.

På kvällen åkte vi till Karaokebaren på Odengatan. Vi sjöng karaoke i 4 timmar i ett sjumannarum. Rösten var helt borta och halsen värkte när vi åkte hem. Hundarna var hemma hos föräldrarna och efter att de fått rasta sig somnade vi alla vid 5-tiden hemma. Jag fick sova ända till 11 efter det. Yes!