Chenin.se

Nu är hon borta, min älskade nallebjörn som jag haft i 13 år. Beslutet var mitt eftersom föräldrarna åkte till Ungern i morse. Jag är förstås helt tröstlös. Hur fan kan det vara så jobbigt? Jag visste ju att det skulle komma snart. Hur jag än gör känner jag mig som en svikare. Att ha henne kvar är djurplågeri men att ta bort henne gör ännu mer ont och känns som ett väldigt stort svek mot henne. Jag ville vänta, trots punkterat öga och iris som hänger ut, men Annica sa till mig att komma in på en undersökning mitt i natten. Och sedan fanns det ingen återvändo. Det är just den känslan som är så jobbig, att inte få se henne igen. Jag hade tänkt smärtstillande och hemgång men Annica sa att det finns en gräns… Så overkligt. Fan vad det suger att vara hundägare!

Nedan följer lite bilder från Aspen, Jocke, Marc och Lazys visit på Jockes fina landställe på Blidö. Korten var upplagda i ett inlägg som skulle komma på fredag men nu kommer de redan här. Lazy är verkligen en favorit hos dessa tre och många andra förstås (som Nora till exempel), även om hon är lite säregen med inte riktigt alla hästar hemma.

Något viktigt som jag glömde bort i redogörelsen från helgen var att min framtand numera har ett hålutrymme nere i kanten efter att Tim träffat mig där. Det är väldigt vasst. Jag fick en chock när frågade Mikko om det syntes något, eftersom det plötsligt kändes konstigt mot tungan, och han svarade ja. Jag hade räknat med ett nej, särskilt från honom i egenskap av ägare till Tim.

Jag kryddar inlägget med lite bilder på den sötaste, som aldrig någonsin under sina 12 år har knockat någon.

Lazy verkar bra i trampdynan men har förstås överbelastat sitt högra ben medan hon hade ont i vänsterfotens trampdyna. När man är gammal blir det rätt påfrestande med små avlastningar. Annars är hon pigg och vid god vigör.

Igår skulle Lazy varit med oss på kvällen eftersom mamma skulle ha åkt på kurs. Men blixten slog ner i föreläsarens dator så vi behövde inte vara hundvakt. Tjejerna och jag tog en promenad med Anna och grabbarna runt halva Lötsjön. Låter mysigt med våra promenader men det är det inte. Denna gång låg Doc och Chenin på så att vi inte fick gå där och helt och hållet mysa för oss själva. Efteråt sprang Anna och jag med Doc och Choice runt hela Lötsjön. Choice fick sedan vara i bilen med Dalton och Chenin och så sprang vi andra vidare runt kyrkogården. Tungt som sjutton var det. Anna springer ju på med sån himlans fart. Jag är med van vid att lunka fram med Jocke, även om han säkert hade kunnat springa lika fort han.