Något viktigt som jag glömde bort i redogörelsen från helgen var att min framtand numera har ett hålutrymme nere i kanten efter att Tim träffat mig där. Det är väldigt vasst. Jag fick en chock när frågade Mikko om det syntes något, eftersom det plötsligt kändes konstigt mot tungan, och han svarade ja. Jag hade räknat med ett nej, särskilt från honom i egenskap av ägare till Tim.

Jag kryddar inlägget med lite bilder på den sötaste, som aldrig någonsin under sina 12 år har knockat någon.

Varning för skrytinlägg (alltså värre än vanligt). Anna och jag var i Kista och tränade idag. Doc och Choice fick köra uppletande. Båda gick skitbra rent ut sagt. Choice fick börja utan retning och det kändes mycket bra. Sedan fick hon göra en omgång med två skick på rad. Vid andra skicket kom Choice styrka verkligen fram. Hon är helt fantastisk på att aldrig ge upp. Hon letade efter den lilla ankan i flera minuter, kämpade och stretade, in och ut i korridoren, innanför och utanför upptrampade områden. Efter en lång stund kom hon in till mig och jag berömde för ett bra jobb då vänder hon ut igen och fortsätter utan omskick eller något – ger liksom aldrig upp av sig själv. Hon sprang som en pajas också, verkligen söt. Och till slut fick hon nos på föremålet, så allt letande belönade sig. Jag måste verkligen se till att aldrig störa hennes självständighet varken i uppletandet eller spåret för hon är verkligen fantastisk. Det hon fortfarande är dålig på är att komma till mig med föremålet, ofta ska hon ta ärevarv och flamsa runt när hon väl kommer nära. Men vi jobbar stenhårt med det. Hon jagar mig och när jag håller ut handen trycker hon saken i handen i utbyte mot godis.

Chenin fick sedan ett godisspår på ca 100 m. Hon började med att bete sig helt galet hetsigt från det att hon kom ur bilen. Men väl underspårandet gick hon lugnt i skritt. Vi tog spåret tre gånger och det var utan konstigheter.

Därefter fick Choice sitt spår och där har jag inte heller några anmärkningar. Det låg knappt 2 timmar, började på äng och slutade i skog. Vid starten fick hon syn på fåglar och det är verkligen något som gör damen fullkomligt okoncentrerad, men jag släppte på henne ändå och det gick bra. Första vinkeln letade hon fram och tillbaka och runt i innan hon hittade rätt men jag gick med hela tiden och gav inga hjälper. På ytterligare ett ställe kom hon av sig men likaså där knallade jag med trots att jag såg att det var fel, lät henne t o m tro att hon hade häng efter sig, men hon är stark, vänder om själv till det ställe hon hade spåret och fortsätter målmedvetet.

Två olyckor har vi dock haft hos föräldrarna. Vi var där både igår och idag. Chenins sele fastnade igår i en låda så den far ut och landade med ett brak på köksgolvet, något deformerad. Och idag fastnade Choices halsband i diskmaskinen när hon stod och slickade disken i vanlig ordning så hela korgen åkte ut över köksgolvet, landade med ett brak och kraschade ett antal tallrikar a 275 kr/st…

Det har varit en dramatisk helg med mycket upp-och-ner känslor. Egentligen ville jag döpa inlägget till Bye bye Bajen efter derbyt mellan AIK och Hammarby som jag var på igår där AIK åter igen gick upp i serieledning. Nu är det guldvittring. Klart är att AIK åtminstone får en guldmatch nästa helg. Oavsett utgång på onsdag får det lag som vinner nästa helg (Gnaget eller änglarna) guld. Om AIK vinner på onsdag räcker oavgjort nästa helg och det vore trevligt med det utgångsläget.

Utöver fotboll har helgen innehållit styrelsemöte och medlemsmöte för SASK i Enköping, vallning, jogging, lydnadsträning, höststädning och karaoke. Innan styrelsemötet i lördags gick hundarna och jag upp tidigt för att hinna till Linda och fåren innan. Choice fick tre pass i fållan varav det första helt och hållet i koppel där vi endast tränade inställning och attityd. Trots att det nu var flera veckor sedan sist var hon inte övergasad och lomhörd vilket var trevligt. Hon har en väldigt härlig koncentration som är en av hennes största styrkor. Ibland kan hon med sitt lätta eye påminna om en bc. Andra passet inleddes bra i koppel och fortsatte bra lös men blev sämre och sämre mot slutet (hon taggar, gör rusningar och nafsar). Det fick mig att fundera i termer som; hur man snabbast förstör sin duktiga vallhund. Men i tredje passet blev vi lämnade själva vilket innebar bättre koncentration och noggrannhet från mig sida. Och givetvis gav det snabbt resultat. Jag var nöjd och glad. Hon är minsann en riktig liten vallhund.

På medlemsmötet kom det en hel del medlemmar och många kända ansikten. Jag hade gärna hunnit prata mer med flera men det gick inte riktigt ihop. Två av Choices bröder var där, Harry och Ramsey, och det blev en del bus med båda (fast dem emellan mest spända uttryck). Ingrid och Benz var också där så Choice fick lov att även underhålla Benz med lite bus efter bästa förmåga. Ja, och Chenin blev fullkomligt galen när Ingrid klev in i stugan. Som sagt tidigare, det finns en person i Chenins liv som slår lika högt som matte och det är Ingrid. Vilken lycka för Chenin! Marianne och Gunnar dök också upp vilket gjorde Choice pussig, Gunnar kan man speciellt hoppa på och gosa med lite extra. Jag fick också äran att kampa lite med Ramsey, kul och väldigt lik Choice i sättet även om han lättare tar till kampmorr. Ett stort dåligt samvete hade jag för att jag inte hann tillbaka in i stugan innan städningen var över men det var flera medlemmar som hjälpte till i alla fall. Kul att det var så många som kom och trevligt att småprata med alla. Tydligen så trevligt att jag inte kom därifrån förrän kl 18 och då stelfrusen. Inte hjälper bilen till på den punkten heller eftersom värmen inte vill fungera. Det blev badet rätt så omgående för att tina upp.

Innan utgång och karaoke med Nattis på Rivieran i Ängby rastade jag hundarna på gården. Lite längre bort såg jag några killar i min ålder med en pitbull springa runt och skrika upprört. Jag började röra mig mot porten rätt omgående när jag hörde någon av dem gråta hysteriskt chockartat och högt. Jag frös till is och funderade på hur jag skulle göra. Jag bestämde mig ändå för att gå in, jag kunde inte gå dit med hundarna och ville inte gå dit själv. Funderade på att ringa 112 men slog bort tanken, vad ska jag säga?! Jag hörde någon gråta? Med en olustig känsla satte jag mig i bilen för att plocka upp Nattis. På vägen mötte jag två ambulanser med blåljus på väg upp mot oss. Usch, kände mer obehag och ville helst vända hem tillbaka till hundarna. Igår kväll, efter en ordentlig omgång storstädning av lägenheten, följde hussen med ut för kvällskissningen. Vid porten där jag sett killarna möttes vi av ljus och skrivna kort till en Mattias. Väldigt otäck historia. Man kan ju inte sluta undra över vad som hänt.

Så var ännu ett år förbi. Funderade allvarligt på att utvärdera det gångna året, liksom jag funderade över samma sak förra året. Men nej, jag känner helt enkelt inte för det. Vi har spenderat sista dagen på förra året och första dagen på nya året i stallet. Mamma och Lazy var med båda dagarna. Chenin var dessutom mycket lugnare. På nyårsafton hittade jag ett litet broddsår över Gusturs öga som jag sköljde med vatten. Vi red mellanrundan och började med att promenera med mamma och hundarna. Mamma mötte sedan upp mig och Gustur och fick då skritta lite på Gustur. På nyårsdagen var det dags att mocka eftersom Gustur stått inne över nyår. Jocke och Marc dök också upp i stallet. Jag red mellanrundan igen och vi promenerade allihop både dit och hem med Gustur. Jag märkte efteråt att Gustur tappat en brodd. Så det blev till att sätta dit en ny. Då har man gjort det också!

Nyårsafton spenderade vi hemma hos oss. Någonstans runt halv fem insåg Hebbe och jag att det såg för jäkligt ut hos oss. En halvtimmes effektiv städning senare såg det finare ut än på länge. Jocke, Marc och Michaela dök upp och tillsammans lagade vi nyårsmiddag. Eller jag lyckades mixa chokladpudding utan lock så jag städade mest väggar m m 🙂 Men med tanke på att Marc köpt upp nästan hela affären med mat så klarade vi oss bra. Till förrätt åt vi toasts med räkor, avokado, skagen, rökt lax och tomat. Till varmrätt åt vi lax eller oxfile med potatisgratäng, sallad och portvinsstuvade champinjoner. Till efterrätt blev det resterna av chokladpuddingen och konserverade frukter. Utöver det hade vi massa god frukt, choklad och kex med ost. Vi fokuserade mycket på maten i år, så någon dricka orkade vi inte få i oss. Efter maten spelade vi rappakalja och Buzz. Runt 23-tiden åkte vi iväg till Jimmy för att fira tolvslaget. Jag satt i vanlig ordning inne i värmen och såg på när Chenin åt sina grisöron medan de andra var utanför porten i vad som såg ut som ett smällarinferno.

Stackars pappa kraschade bilen rejält när en kvinna körde ut framför. Ambulanser, räddningsbilar, polisbilar, brandkår och bärgningsbilar till platsen så det var en ordentlig olycka. Pappa fick en rejäl genomgång på Karolinska efteråt men det verkar ha gått bra. Han går med stödkrage och har lite ont, men med tanke på att bilbältet satt lite löst (som det hette) hade han en himla tur.

Första dagen som hästvakt började mindre bra. Jocke följde med som stallsällskap. Tillsammans med Chenin gick vi till hagen för att hämta Gustur som för säkerhets skull stod längst bort vid grinden som är knepig att öppna. På vägen hittade Chenin en lång krokig pinne. I vanlig ordning berättade jag hur avundsjuk jag var på hennes fiina pinne. Då får jag en olycklig knock över näsan som resulterade i näsblod (bilder finns på kameran, men tyvärr hittar jag inte kabeln till Lisas lycka). Precis vid hagen ligger det en skjutbana och just idag var denna välanvänd. Jocke stod kvar utanför med en i vanlig ordning skällande Chenin. Hon är besatt av mig – jag får inte lämna henne mer än någon meter. Precis när hästarna blev synliga för mig smällde det till på skjutbanan och alla sprang. Jag höll ut moroten och Gustur stannade då snabbt. Ridturen gick fint, Gustur var lite lugnare idag. Vi tog mellanrundan. Jocke och Chenin kom och mötte oss på vägen hem. Han tog Gustur och jag Chenin, vilket kändes mer som en rättvis fördelning. Gustur fick vara ute i hagen efteråt.

På kvällen tog vi en sväng med Hebbe och Issen runt Lötsjön och åkte sedan över i samlad trupp till Hebbes mamma där det fanns julmatsrester att äta upp.